https://www.instagram.com/evaswedenmark/

onsdag 31 december 2008

Klockan slår tolv och jag är ensam


Det är strax midnatt. Döttrarna och jag åt en härlig middag - räkor, lax, löjrom. Vi drack bubbelvin, fnittrade och skålade. Det kändes bra. Det var mina barn jag ville vara med ikväll.
Nyår är lite ångest. Hur blev året, hur kommer det att bli? Jag vill ha stillhet på nyårsafton, hade alltid svårt med de vilda festerna ett tag när man skulle ha så roligt men sällan hade det.
Så stillhet fick jag - men blev det inte lite mycket stillhet nu, när döttrarna kramade mig och gick? Missförstå mig inte, jag ville verkligen att de skulle gå på roliga fester med sina vänner och jag njöt av den kväll vi tillbringat tillsammans. Jag är ingen martyr, jag valde själv att vara ensam vid midnatt.
Men jag inser att det är den första nyårsafton i mitt liv som jag är ensam när klockan slår tolv. Det är en känsla som inte är helt bra. Jag stängde av ljudet på mobilen för att jag inte orkar prata med någon, jag messar i stället. Då slipper jag säga att det blev lite för tyst. Då kan jag skriva de kärleksfulla orden jag vill säga, låta mera oberörd än om jag sådär lite nonchalant ska svara:
"Nej, jag är ensam, det är helt okej."
Det var inte helt okej.

4 kommentarer:

Magnus sa...

Jag tycker att det var starkt gjort av dig! Nyårsminuterna är knivskarpt existentiella där alla föregående berusande bevistelser kommer till ytan med en smäll likt sprudlande champagne. Ghosts of New Years' past. Ingenstans att gömma sig. Ring, klocka ring, vi är ett år närmare vårt evighetsöde.
Gillar för egen del att vakna på det nya året så fullt av oskrivna blad och löftesrik fräschör. Noll-noll i matchen och klart för avspark! Gott Nytt Eva!

Eva Swedenmark sa...

Jo det blev lite knivskarpt där när klockan slog tolv. Jag tappade andan en stund. Och modet. Sedan återvände det.
Och jag vaknar i morgon, tar fram dagboken med oskrivna blad och börjar om. Gott nytt!

Annika Burman sa...

Jag satt här i min ensamhet för andra gången. Visserligen tillsammans med ett sovande barn och självvalt. Träning ger färdighet. I år var det härligt. Jag åt en hummer och drack vitt vin strax före tolv. Och tittade sedan på himlaspelet runtom mig och lyssnade till dånet. Men du var ju bara någon kilometer härifrån och kunde ha varit här. Det hade varit ändå härligare. Vi får inte glömma varandra under året som kommer. GOTT NYTT ÅR och kram. Annika

Eva Swedenmark sa...

Tror du gjorde rätt som lyssnade på himlaspel och njöt av det. Det var när jag satte på teven och hörde okänsliga rapporter om alla människor som samlades och var tillsammans som tårarna kom. Teve är ingen tröst mot ensamhet för mig. Jag ser fram emot att träffa dig mycket under året som kommer! Tack för dina ord. Kram och Gott nytt 2009!