måndag 15 december 2008

Lucia blev jag aldrig - men däremot stjärngosse


Fick du vara Lucia som liten? Nej? Inte jag heller. Jag funderar över varför jag var så ointresserad av Luciafirandet i helgen. Och minns. Min magister i trean meddelade att jag skulle vara stjärngosse. Jag var sjuk och min bästa kompis rapporterade beslutet. Eva och pojkarna skulle vara stjärngossar. Inget glitter för mig, i stället en förnedrande strutmössa och jag fick gå i pojkledet. Varför? Jag hade precis klippt håret, korthårig med lugg var jag. Jag grät i veckor innan Lucia, den konservative magisterns beslut var oåterkalleligt. På bilden är jag litet äldre, kanske 14, det långa håret är instoppat i mössan, det är snö och december, inget hjälpte, inte ens med mitt långa hår blev jag Lucia. Däremot gav händelsen mig ett starkt hat mot orättvisor och manlig maktutövning. Eva fick gå med pojkarna, magistern bestämde! Orättvist! Det var den enda gången i mitt liv jag klippte håret så kort, sedan dess har jag alltid haft långt hår med lugg, ibland är min frisyr omodern, ibland är den totalhajpad i damtidningarna, min frisyr helt enkelt.
Men Lucia blev jag aldrig

2 kommentarer:

Anonym sa...

hahaha mamma som liten stjärngosse! nuffen!
Det var som när Anna fick vara Kung Louie i Djungelboken!
puss, ellen

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Eller hur!! Jag fick men för livet, undra på att jag är en arg feminist när jag tvingades tåga fram hand i hand med elaka Lars-Erik, tvingad av en sträng magister. Som jag grät!!!