Jag tror på sagans kraft och häxornas magi i barnkammaren

Jag minns hur min mamma läste sagor för mina barn, gamla folksagor med häxor. Spännande sagor. De älskade det. Jag älskade också sagor när jag var liten, jag satt trygg i mina föräldrars knä och hörde riktigt hemska historier. En av mina roligaste författaruppgifter har varit att skriva sagor i Tomtar och troll nu under några år. Jag tror sagorna ger oss en djupare kunskap om livet och att de berättar viktiga saker om tillvaron som barnet på sitt sätt uppfattar. Nu kommer en rapport om att sagor är för läskiga att läsas för barn. Häxor usch, säger moderna föräldrar enligt Aftonbladet - det tror jag inte på. Jag tror föräldrar läser sagor nu också och inser att det finns en lockelse i spänningen och dramatiken. Om Sagans förtrollade värld skrev Bruno Bettelheim så spännande en gång, just nu hittar jag inte boken. Men jag minns hur intressant det var med kopplingen mellan psykoanalys och sagor. Jag tror att mångtydigheten i sagovärlden ger barn möjlighet att bearbeta det hemlighetsfulla som de är mogna för och lämna resten till en senare tidpunkt. De förstår utifrån sin horisont. Att överbeskydda barn genom att inte läsa sagor, det tror jag inte på. Det hemska finns ändå i deras värld, det obegripliga, det kommer fram i deras drömmar, de är så små och utsatta. Jag tror hellre att sagorna ger dem mod att leva, de ser hur den minste kan bli den störste och utföra underverk.