söndag 22 februari 2009

Den aktningsvärda 18-årsåldern var uppnådd

Citat ur min dagbok på artonårsdagen. Jo, det var ett tag sedan, men jag känner igen mig. Hör här:
"Jag känner mig inte annorlunda nu trots att jag uppnått den aktningsvärda åldern av 18 år. Men nog önskar jag att det bara var 17 jag fyllt. Inget roligt att bli äldre."

6 kommentarer:

Annika Estassy sa...

Grattis på födelsedagen, hoppas du fick den sköna dagen du ville ha!

Anonym sa...

Grattis, grattis på Din dag! Jag hoppas du verkligen har stuvat in dig och myst ordentligt i ditt hus idag, och inte behövt gå ut en endaste gång i dagens storm!!
Jag ger dig en kommande vår, den kommer snart, jag lovar!!
Sedan kan du väl sluta det där tjatet om att inte vilja bli en dag äldre, du är bara så bra som du är, och jag bryr mig inte om du är trettio, fyrti, femtio, sextio, sjuttio, åttio, nittio, hundra, hundratio ...
Det viktiga är inte vad du fyller, utan vad du fyller livet med! Och det är du ju så himla bra på! Puss
/Y

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Födelsedagen var alldeles underbar! Tack för era hälsningar. Jag är nöjd, glad och firad.
Och Ylva - det var bara ett citat ur min dagbok när jag fyllde 18, idag är jag glad och nöjd med mina innehållsrika årsringar. Kram!

Evas blogg sa...

Nu ser jag att du har fyllt år. Ett sent grattis från Frösön!

Anonym sa...

Hej Eva!
Blev lite orolig i magen när jag såg ditt svar. Tänkte först att jag ska ge sjutton och hålla på och lämna kommentarer här,det blir så lätt missförstånd när man skriver, vi kan ju prata när vi ses! : )
Sedan undrade jag över vad den oron var.
Hm, ett missförstånd kanske, visst förstår jag att kommentaren var från din 18-årsdag och den var ju gullig. Vi trodde vi var så vuxna då, i ett äldre perspektiv blir det nästan gulligt. Men så la jag till att du envisas med att inte tala om hur mycket du fyller ... , därav kommentaren om "tjatet", som mest var ett litet skämt. Men så kom jag på att det stör mig, lite irriterande så där, att inte veta det. Men, nu har jag kommit på att det är jag som hängt upp mig på ålder - jag som knirrar över hur mycket Eva fyller, egentligen. : ) Vilket faktiskt överaskade mig - se där, hur vi projecierar vårt eget på andra. Så fri var jag från ordningen. Det var verkligen inget illa ment (och du behöver inte publicera denna kommentar)
Puss
/Ylva

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Ylva sötnos - jag älskar dina kommentarer så snabba och roliga så snälla sluta inte med det. Och du har så rätt, det är ett sånt förbaskat tjatande om ålder i vårt samhälle att man blir matt. Det är våra ständiga försök att peta in folk i fållor och tro att man kan förstå dem på det sättet, för mig är dessa ständiga åldersangivelser ett sätt att begränsa och förminska. Jag är den jag är och lustigt nog inte så olik mig själv i andra åldrar. Kanske lite visare, hoppas jag, kanske lite modigare, kanske lite mer oberoende av vad andra tycker om mig. Men åldern är bara en siffra trots allt, inte ett fängelse.Kram!