tisdag 3 februari 2009

I det som är mitt liv

Det finns alltid någon eller någonting att reta sig på - om det är den vägen man vill välja. På den vackraste strand kan sanden vara för het och sandkornen vassa. Den härligaste människan kan ha drag som irriterar. Så dumt att fokusera på det. I stället för att se hur vacker stranden är och vilken klokskap som gömmer sig i ögat som just irriterade en.
Ibland är det så mycket lättare och så mycket mindre hotfullt för ens sköra självkänsla att projicera sina problem på andra, på omgivningen.
Jag vandrade hemåt på morgonen, solen gnistrade i det tunnaste istäcke som fick asfalten att silverglimra. Himlen var blå och luften krispig. Det kändes som om jag var i mig själv, inte på flykt. Ganska tillfreds. Jag var där helt enkelt, i det som är mitt liv.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej,
Kloka ord, men ibland vill man vara en härligt elak bitch som klagar på allt och hatar allt och alla också!!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Ha, ha!!! Det vore mig fjärran att påstå att jag inte är sån - också - ibland. Riktigt ilsket bitchig. Men ibland i små stunder av insikt kanske man kan höja sig över vardagen och sig själv!! Glada hälsningar denna dag!