https://www.instagram.com/evaswedenmark/

lördag 7 februari 2009

Ord som sårar, kränker, dödar all lust

Snart midnatt. Jag borde sova. Men en stor korrbunt ligger bredvid mig och jag har lovat min redaktör att läsa under helgen. Jag drar mig för det. Det är så definitivt. Alla ord och meningar man brottats med, hela historien - nu ligger den där i korrektur. Man ser fel och brister och det är lätt ångestframkallande. Den här boken skrev jag för ett år sedan, fjärde boken i min Johannaserie som betyder mycket för mig. Det är knappt jag vågar titta och läsa, tänk om jag inte alls gillar det jag skrivit? Mina stränga döttrar har lovat läsa i morgon. De är älskvärt benhårda, jag litar på dem. När de har synpunkter så är det kärleksfullt de framför kritik. Ibland får man recensioner eller omdömen som gör så ont. Varför läser man överhuvudtaget recensioner? Det kan vara en formulering som raljerar med det man slitit med så länge, någon som hitta en rolig ordvändning för att såga en bok eller någon som helt enkelt inte förstått. Elakheter, nonchalans sätter sig som förgiftade pilar i själen och det tar lång tid innan såren läker. Ändå utsätter jag mig. Och är oändligt tacksam för alla de som läser och verkligen vill förstå, som skriver utifrån en kärleksfull inställning till litteraturen, inte bara för att såra och såga. Jag recenserade många böcker och teaterföreställningar som journalist. Det finns ord jag ångrar. Jag har på nära håll sett hur obetänksamma ord kan döda all lust, såra, kränka. Jag klarar inte av att skriva recensioner längre. Jag tipsar gärna om bra böcker däremot.

2 kommentarer:

Anonym sa...

ja Johanna böckerna är helt underbara. Jag älskar de böckerna!
Alla tonåringar bord få glädjen att läsa dem!
Jag är säker på att den nya boken är lika bra. Det finns alltid människor som klagar och har negativa saker att säga men jag tror nästan alla älskar Johannaböckerna!

Eva Swedenmark sa...

Hej söta anonym, jag har fått många läsarbrev från de unga tjejer böckerna riktar sig till, dom tycker mycket om alla Johanna-böckerna och känner framför allt igen sig. Johanna är som en del av mig så jag ska göra som mina kloka döttrar säger, låta dem läsa recensioner och låta bli själv eftersom det tar så hårt. OBS: det betyder inte att jag inte vill ha diskussion kring mina böcker, just mina döttrar är mina hårdaste kritiker. Men ibland kommer illvilliga pilar som dödar när man läser dem och har garden nere. Tack för dina fina ord!!!