https://www.instagram.com/evaswedenmark/

måndag 16 mars 2009

Det är inte längre jag ... Eva

Jag arbetar med en historia sedan mer än ett år. Inte hela tiden förstås. Men det är något jag vill berätta, jag vet bara inte riktigt hur. Jag har skrivit kanske 180 sidor. Men det är inte rätta flytet, jag känner inte att man kommer in i berättelsen. Hur ska jag göra? Döttrarna läser och gillar, men är inte heller nöjda.
Jag har skrivit i tredje person. Det kanske är det som är fel? Nu ändrar jag på försök till första person. Jag ville inte skriva "jag" först, det blev privat. Men nu har historien snurrat runt i flera varv, det är inte längre jag, Eva. Det är jag... en annan kvinna.
Just idag känner jag mig entusiastisk för idén, det blev mera liv, man kom närmare. Nu får vi se om jag tycker likadant i morgon.
Idag ändrar jag hon till jag och de till vi och deras till våra och ... ja ni förstår. Vi har så många pronomina i svenskan så man blir helt galen. Tänk om det gick att bara köra stavningskontroll sök ersätt - men det är helt omöjligt. Vartenda litet pronomen måste jag peta på. Fundera över. Det är faktiskt ... spännande.

4 kommentarer:

Annika sa...

Roligt att läsa om hur du jobbar! Förresten låg jag och läste ur Smultron och Svek alldeles för länge i går natt, ville veta hur det skulle gå för stackars Liselott. Och sen kunde jag inte somna eftersom jag blivit så hungrig av alla recept och dessutom förbannad på Mario! Ska fortsätta i natt...

Eva Swedenmark sa...

Kul Annica... det är precis den effekt jag vill bärböckerna ska ha på sina läsare!

Anonym sa...

Hej Eva,

Låter som ett spännande forskningsprojekt! Vad händer i texten när hon blir ett jag?

Kanske är det bara tid du behöver. Tid för att få den där "andra blicken" så du själv ser vad vad som behöver göras. För sånt där vet man alltid bäst själv,

Du som har så himla lätt för att skriva, för guds skull släpp inte taget om ratten!!! Snart hittar du vägen!
Kram Ulla L.

Eva Swedenmark sa...

Tack Ulla, du är klok som alltid. Jag är som en gammal cirkushäst som lever med deadline-piskan över mig, det är bara det att jag själv både är hästen och den som håller piskan, så precis som du säger så handlar det om att ge mig tid att borra under ytan och inte ta de enkla utvägarna bara för att jag har lätt för att skriva. Blir glad för dina kommentarer.