Några positiva ord gör skillnaden mellan en bra eller en dålig dag

Emma Vall firade Världsbokdagen på biblioteket i Vagnhärad. Vi pratade litteratur och skrivande för 60-70 åttor på trevliga biblioteket. Det är svårt att prata för så många. Svårt för dem att våga ställa de frågor de vill inför kamraternas kanske kritiska blickar, svårt för oss att förmedla det vi vill. Våren lockade utanför, vi pratade därinne.
Hur når man fram?
Hur fångar vi deras uppmärksamhet, vi tre författare som mest skriver hemma vid våra datorer. Vi har mycket att berättta om skrivande och om samarbete, men lyckades vi? Vi vände och vred på de frågorna på tåget hem. Annica och jag kände oss inte som några riktigt lysande performance-artister just idag. Maria var tröstande: "Jag vet hur det är på mindre orter, tänk på att de kanske aldrig träffat en författare, tänk på alla som sitter där med skrivdrömmar."

Ändå önskade jag självkritiskt att vi skulle våga vara ännu mer öppna, bjuda mer på oss själva.
Så ikväll fick vi ett mail.

"Hejsan!
Jag var och lyssnade på er på Vagnhärads bibliotek idag, och jag vill bara säga att jag beundrar er väldigt mycket. Tanken har slagit mig att försöka skriva tillsammans med min kompis, som är väldigt duktig, men det verkar svårt. Hur gör ni? Hur bestämmer ni vem som ska skriva?
Tack så jättemycket för upplevelsen jag fick när jag läste era böcker :)"

Jag är så glad för de raderna. Och än en gång tänker jag på hur viktigt det är att berömma, att säga om man blivit berörd av något. Några ord räcker. De gör skillnad på en bra och en dålig dag för alla är vi människor som längtar efter bekräftelse, om vi så är elever, bibliotekarier, lärare eller författare