https://www.instagram.com/evaswedenmark/

torsdag 28 maj 2009

Vem vågar kalla sig författare?

Jag var ofta förundrad som chefredaktör när jag skulle köpa artiklar av förhoppningsfulla frilansare över hur olika det var med manliga och kvinnliga journalister. Killarna slängde fram sina manus med självklarhet, som om det verkligen var intressant.Tjejerna lämnade ofta manus med ursäkter, stannade inte kvar medan jag läste. Ja, de var olika, det kanske är annorlunda idag? Jag hoppas det.
När det gäller författarvärlden så är det många kvinnor som är generade över att kalla sig författare fast de gett ut flera böcker – "Äsch, inte ska väl jag...", säger de. Eller så presenterar de sig med att säga: "Jo jag skriver lite...". Detta "lite" kan innebära flera utgivna böcker. Medan jag träffat flera män som glatt berättar att de är författare, de har visserligen inte gett ut någon bok, inte än, men snart. Kanske.
Man kan så klart inte generalisera, men nog har många män lärt sig mer att ta för sig och mer aggressivt sälja sig själva och nog skulle många kvinnor må bra av att försöka tro lite mer på sig själva. Jag blir glad när en kvinna stolt langar fram sitt manus eller med lugnt självförtroende säger: Jag är författare.

4 kommentarer:

KarinaB sa...

Det ligger mycket i det du säger. Trots att jag skrivit mycket under hela mitt liv så skulle det aldrig falla mig in att kalla mig författare innan jag fått något utgivet (om ens då).
Och så var det då det där med att ta sig modet att skicka in något. Vi kvinnor måste bli bättre på att ta för oss, absolut

Evas blogg sa...

Den frågan ställde jag på min blogg för ett antal månader. Frågan innefattade även konstnär. Jag har gett ut en egen bok och en tillsammans med min skrivargrupp samt deltagit i en annan antologi. Men kalla mig författare, nej det har jag mycket svårt för. Men det handlar mer om mig själv, kanske mest för att jag skriver så lite just nu. Angående att kalla sig konstnär känns det mer hemma för mig, fast jag kallar mig nog inte det heller. Tyvärr. Ibland känns det som om jag inte tar min sysselsättning på allvar. Minns att en kommentar som jag fick var att konstnär kan man kalla sig om man gått en gedigen utbildning men författare var mer självlärt. Hm. Kan inte hålla med.

Chen sa...

Hmm. Man känner igen sig. Jag har översatt 30 böcker men har fortfarande litet svårt att kalla mig för översättare så där rakt av. Jag gör det för att min hjärna säger mig att jag är det, men inom mig tänker jag alltid att det inte kan vara på riktigt...

Eva Swedenmark sa...

Karina: Jag tror på dig, du skickar säkert in någonting, snart! Det gäller att inte ge upp.
Eva: Du som är en så allsidigt skapande människa - ändå kan du känna denna osäkerhet,kanske är det i ditt fall mer en fråga om vad du ska välja att kalla dig, vad som ligger närmast hjärtat?
Och Chen: Men jag tänker totalt på dig som översättare!!!