https://www.instagram.com/evaswedenmark/

söndag 5 juli 2009

Den bästa kriminalroman jag läst på en hel evighet

Jag har lovat mig själv att inte läsa kriminalromaner på landet. Men jag kunde inte hålla fingrarna borta från Johan Theorins Nattfåk. Elin är ju här, tänkte jag. Jag behöver inte vara rädd. Hans första bok, den gåtfulla fascinerande och välskrivna Skumtimmen, hans debutroman för övrigt, var så bra. Den nya, Nattfåk, är ännu bättre. Den är mystisk, fascinerande, spännande, överraskande och samtidigt vardagligt mänsklig. Dessutom har han ett så vackert språk när han beskriver sitt Öland. Jag tänker inte säga ett knyst om handingen. Vill bara ger er rådet att läsa den. Varför läser jag så snabbt? Jag vill ha den kvar. Suverän sommarläsning.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Det låter lovande, eftersom jag kommer att få Nattfåk i september genom min bokklubb. Läste ut Skumtimmen i början av veckan. Johan Theorin är en ny favorit, helt klart. Jag får lust att besöka Öland, där jag aldrig varit tidigare.

/Susanne

Maria Björkman sa...

Jag tyckte mycket om Skumtimmen, har sällan blivit så berörd av miljöskildringar. Ryste stundtals.

Nu blir jag så glad när jag kan konstatera att Nattfåk fortfarande ligger i min att-läsa-på-semestern-hög! Hurra!!

Annika sa...

Läste Skumtimmen tillsammans med bokgänget - kul att även denna tydligen är bra. Tänk att jag aldrig varit på Öland...

Evas värld sa...

Då har ni en spännande läsupplevelse framför er - jag har faktiskt heller aldrig varit på Öland. Vill inte åka dit på vintern efter att ha läst denna bok om fåken.Men på sommaren är det nog väldigt fint.

Victor Estby sa...

Har läst båda böckerna. Men tyckte faktiskt mer om Skumtimmen. Kanske för att den var först och kanske för att den historiska delen om skurken var så stark. Men visst är Nattfåk en höjdare, den med. Nu blev jag sugen på att läsa skräck igen.

Evas värld sa...

Skräck... nja,. hade tänkt läsa Stephanie Meyer i sommar, men brorsbarnet läste läskiga avsnitt, han gillar den, han är elva, jag kände att det var litet för läskigt för mig. Skräck i stan kanske. Inte i idyllen.