https://www.instagram.com/evaswedenmark/

tisdag 21 juli 2009

Det är lusten, inte rädslan som ska styra mitt liv

Egentligen är det så självklart: När jag bestämmer mig för att ta tag i livet lossnar rädslorna. I stället för att sitta och vänta och bara krympa vill jag göra något. Det är då min livslust kommer tillbaka. Det är då jag vill skapa, hitta på nya projekt. Jag gör som vi brukar säga i Emma Vall: Fokuserar på lusten.
Det är inte alltid lätt. Skenbart är det lättare att nöja sig, att förklara för sig själv: "Men du har väl ändå gjort en massa saker, ska du inte nöja dig nu, du måste inte hålla på med något nytt hela tiden?"
Jo! Det måste jag. Det är bara så att när jag försöker att "nöja" mig så krymper jag. Då blir jag liten och rädd och det vill jag inte vara. Då stängslar jag in mig och inbillar mig en massa saker, hindren blir många, rädslorna än fler och till slut sitter jag i en liten vrå och hukar. Så vill jag inte ha det. Rädslan får inte styra, det ska lusten göra.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, vad du skriver bra Eva - precis så känner jag också -lust och inte rädsla. Så mycket jag vill skriva ner nu, men en trötthet efter tandläkarbesök med ny guldkrona och många jobbiga tankar efter mitt besök på ön och lite halvdrogad av smärtpiller och bedövning i tanden...
Men jag blev så uppspelt ändå när jag läste - inte klokt egentligen - ska man behöva ta sig i kragen hela livet - trots min ganska höga ålder känner jag mig som ett barn inombords. Vadå pensionär och ta det lugnt - allting trappas upp istället- stoppa världen, jag vill hoppa av - en stund i alla fall!
Gonattkramar från Kerstin-Kärran

Anonym sa...

själv känner jag en oerhörd rädsla att leva ett inrutat där det inte finns någon plats för äventyr, variation och spontanitet....
Barn känns liksom inte så lockande ibland...
ellen

Anonym sa...

men jag hoppas jag kommer över den känslan...
ellen

Evas värld sa...

Kerstin det är väl oerhört befriande att inse att man är både ett barn och en vuxen, att man har alla de känslor man har och tillåter sig leva och drömma oavsett ålder. Fortsätt att vara vild och galen! Och fortsätt att våga - skriva, spela teater...
Snart ses vi på bryggan.

Ellen, barn är inte en motsättning till spontanitet och äventyrlighet. Barn kan ju vara ens bästa följeslagare in i äventyren. Barn är dessutom kärlek och kärlek är styrka.Kram!