En andhämtningspaus i livet

Underbart är kort eller vad säger man? Vännen kom, vi skrattade ihop, han försvann. Nu har en halv rolig dag gått. Frågan är vad jag gör av resten av denna dag. Och av helgen. Och av nästa vecka. Nu har jag alltför länge varit alltför improduktiv. Det känns som om det är läge nu att ta itu med saker jag vill göra och skriva. Samtidigt får jag försöka att vara lite ömsint med mig själv också, inte bara driva på med slavpiskan. Jag kanske är precis så lat som jag varit i sommar, jag kanske behövde precis den här andhämtningspausen för att veta vad jag vill göra, vad jag förmår, vad jag har lust med?