https://www.instagram.com/evaswedenmark/

söndag 19 juli 2009

Jag saknar henne, lilltanten, min mamma

Min lilla mamma hon kunde inte vara utan sitt kaffe. Kaffe med grädde i skulle det vara. Det första hon gjorde på morgonen var att dricka kaffe. Ibland när jag tassade upp mitt i natten satt hon med en kopp. Kaffet verkade inte störa hennes sömn. Själv sitter jag nu klarvaken i sängen på grund av några stora koppar starkt kaffe alltför sent och tankarna flyger omkring som vilda svarta fåglar. Men hallå! Jag hade en underbar dag. Varför kan jag inte sova nu. Jag vill sova men är klarvaken.
Nu tänker jag på min lilla mamma vid köksbordet på Tivolivägen i Sundsvall. Jag kan se varje detalj i lägenheten och jag minns min mamma, min vackra snälla mamma som alltid var mitt stöd. Saknar henne. När jag är i Sundsvall nu åker jag aldrig förbi Tivolivägen. Jag minns de sista åren hon levde. Hon stod alltid i fönstret och väntade på mig. När jag reste stod hon där och vinkade. Jag vet att hon tyckte jag kom för sällan och stannade för kort tid även om hon aldrig sa det. Det gör ont i mig nu när jag tänker på det. Varje gång när jag reste iväg igen de sista åren tänkte jag med ett hugg i hjärtat - tänk om det här är sista gången?
Den dagen kom. Mammas granne sa till mig: Det är så tomt när lilltanten inte står där i fönstret längre. Ja, det är tomt. Det går faktiskt inte en dag utan att jag saknar henne.
Lilltanten. Min mamma.

5 kommentarer:

Annika sa...

Vad fint du skriver om din mamma Eva. Förstår att du saknar henne.

elin sa...

vad fint skrivet mamma. jag saknar henne jättemycket! lilla gulli.

Amy sa...

Jag bor nästan granne med min mamma och träffar henne praktiskt taget varje dag.
Ord som dina får mig att uppskatta min mamma och närheten till henne ännu mer. Tack.

Evas värld sa...

Gulli var min mammas smeknamn för att hon var så gullig som liten. Och gullig var hon livet igenom. Jo, jag saknar henne. Och jag har en ständig sorg att jag inte fanns till bättre för henne de sista åren när mitt eget liv var kaos. Så ta hand om era mammor, älska dem, prata med dem, visa att de betyder mycket.Gör det nu. En dag är det för sent.

Anonym sa...

åååh mormor!!!!! tänker så mycket på henne också, hon finns alltid med oss.
ellen