https://www.instagram.com/evaswedenmark/

onsdag 29 juli 2009

Med risk för att verka riktigt fånig: Min musfobi!

Jag försöker verkligen bekämpa mina fobier enligt tesen bra kvinna reder sig själv. Spindelfobin har jag klarat av. Rulltrappor behöver jag inte tänka på här på ön. Men det är mössen jag inte riktigt klarar. Dom är söta, säger döttrarna. Brrr.... vidriga! säger jag.

Idag kilade en mus omkring utanför verandan. Det är direkt plågsamt för mig att se. Och nej, jag har ingen katt. Och nej igen, jag klarar inte av musfällor. Ska jag köpa gift som vännen Eva säger? Men ligger det då en hoper döda möss under min veranda. Det är så äckligt att jag nästan inte ens kan skriva det. Men jag har ju bestämt att jag måste bekämpa fobierna och jag ska klara av att leva på landet.
Ni ska veta att det här, det är något jag kämpar med hur löjligt det än kan tyckas!

10 kommentarer:

Evas blogg sa...

Jag kämpar också med denna fobi. Vi har klarat oss bra detta år, tack vare råttgift. Funderade länge innan beslutet togs. Men nu har mössen börjat härja igen så nytt gift inhandlades idag (det andra var slut). Vi har giftet i en plastlåda som man gör hål i, sedan en flätad stålkorg över och på det en stor sten. Detta för att inte kattor eller andra djur än de tänkta ska kunna ta sig in och äta av giftet. Vi har aldrig sett en död mus eller känt någon lukt av någon. Det sägs att de söker sig till vatten när de ätit av giftet. Lycka till med bekämpningen!

Annika sa...

Rulltrappsfobi låter intressant!
Möss gör mig inget, men råttor...

Evas värld sa...

Tack för tips Eva! Och Annika, var glad att du inte har den fobin. I morse hoppade jag två meter upp i luften för att jag tyckte att jag såg en mus, det var ett vått blad och Ellen skrattade åt mig. Nu ska jag bedriva lite egen-KBT-terapi mot fobierna. Och kanske köpa gift.

Simona sa...

Eva, jag är KBT-psykolog och älskar att jobba med fobier. Och att få vara med när folk överkommer sina fobier är bland det häftigaste som finns, vet inte hur många gånger jag stått med tårar i ögonen när någon åker hiss/klappar orm/får spruta och STRÅLAR av stolthet.

Säg till om du vill ha tips. Det finns ju utmärkt litteratur i ämnet och ALLA fobier kan botas/lindras.

Lycka till

Kram
Simona

Simona sa...

Jo, förresten, har även behandlat rulltrappsfobi...

Evas värld sa...

Simona! Fobier förminskar verkligen och jag blir jätteglad om du vill tipsa mig om bra läsning. Vill inte vara en förkrympt fobisk person. Rulltrapor neråt tränar jag på... men möss...?

Simona sa...

Okidoki.

För det första - det finns några enkla grundprinciper när man tränar.
Alltid träna i SMÅ steg. Detta kan inte nog påpekas. Klarar du av att se möss på bild? Klarar du av att se möss i affär? Du ska börja träna på det som du nätt och jämnt klarar av. Det SKA väcka ångest men inte ohanterlig sådan. För, det man tränar på är egentligen INTE att se möss, utan man tränar på att uthärda ångest, att gå emot kroppens varningssystem. Det SKA vara jobbigt men inte outhärdligt.

Bra och billig bok: Fri från ångest, oro och fobi. Författarna heter Håkan Wisung och Maria Larsson, finns i pocket.

En annan viktig princip är att träna OFTA. Du får enormt mycket bättre resultat om du utsätter dig för de jobbiga sju gånger i rad än sju dagar i rad.

Jo, och de allra viktigaste, man måste stann i ångesten tills den avklingar. Det kan alltså handla om att stå i djuraffären i 30 minuter och stirra på musen. Poängen är alltså inte att slippa ångest utan att klara av att handskas med den. Detta är alldeles utmärkta principer i allt möjligt i livet och beskrivs bra i boken.

Lycka till!
Kram
Simona

Evas värld sa...

Simona!
Tack, vilka bra råd. Jag ska bums köpa boken och sedan sakta utsätta mig!
Kram och tack igen
Eva

ylvis sa...

Hej Eva!
Är här och tittar in, har farit fram och tillbaka halva sommaren känns det som, men är hemma i min nyrenoverade lya nu.
Du är ju författare - skriv en saga om mössen vetja! Lär känna dem! Har du tänkt på vad mössen känner när de får syn på dig!?
Pussa dina barn från mig, vi hörs!
YW

Evas värld sa...

Ylvis, sötis, det får bli en del av min terapi att skriva en mussaga....