https://www.instagram.com/evaswedenmark/

måndag 20 juli 2009

Mitt humör matchar mörka moln men tröstas av mogna körsbär

Somnade snabbt till PO E:s lätt sövande stämma och kanske missade jag ett bra Sommar - men jag sov gott. Nu sitter och och tittar på min björk i spöregnet, den lutar än mer och jag känner mig hjälplös. Sven har varit och mätt upp fallvinkeln. Men nu regnar det, rötterna släpper, tänk om den faller med ett brak innan trädfällaren är här? Över min rhododenronbuske som är så stor och vacker. Jag oroas!
Jag avskyr att inte vara stark och praktisk. Idag är en sån dag när jag ser allt som ska göras som jag själv inte mäktar med. Visst kan jag måla och olja in verandor. Men inte laga gräsklippare och verandor. Sotaren kommer och jag är livrädd för eldningsförbud i öppna spisen. Björken lutar, Verandaplankor ruttnar. Ibland är livet tungt för stugägaren. Ibland undrar jag, klarar jag det här?
Det är en sån dag Mitt humör matchar vädret. Nu puttrar kaffet, moln vik hädan!
Jag tar en tur ut i trädgården, och se, körsbärsträdet är fullt med mogna bär som fåglarna inte ätit upp i år! En morgontröst.

8 kommentarer:

Annika sa...

Nu ska jag berättad för dig om min mamma. Hon köpte sig ett litet hus på landsbygden när hon var 44 år och där bodde hon i 22 år. Huset var väl inte i bästa skick när hon köpte det och krävde ständig skötsel. Det fixade mamma, med hjälp av diverse händiga vänner, men hon koncentrerade sig bara på det absolut nödvändigaste. Hon lade hellre ner pengar på trädgården än på huset och pengar, det hade hon aldrig, konsthantverkare som hon var.
Nu är huset sålt och hon bor i lägenhet på vintern och i sin kolonistuga på sommaren. Även stugan måste skötas och mamma kör samma taktik där - bara det nödvändigaste åtgärdas (en del såsom målningsarbete gör hon själv, snickeriarbetet ber hon om hjälp med) och sedan struntar hon i resten och koncentrerar sig på trädgården. Några pengar har hon fortfarande inte.
Jag tror på hennes taktik, att beta av en sak i taget allteftersom det börjar bli akut. Och att be om hjälp när man inte klarar av det själv. Annars blir det en övermäktigt och det är lätt att stressa upp sig.
Jag lever givetvis inte som jag lär utan känner mig jätte stressad över all målningsjobb som borde göras... :-)
Lugn Eva, du fixar det!

Evas värld sa...

Tack Annika! Vad du är fin som ger mig lite tröst! Jag försöker tänka som din mamma. Samtidigt så vill jag så mycket. Mer än jag orkar, mer än jag någonsin har råd med. Ibland hanterar jag det, ibland seglar molnen in och fäller mig till marken. Dock - jag är bra på att resa mig igen, i synnerhet med uppmuntran från vänner som du1

Anonym sa...

verkligen mamsen jag instämmer med Annika!
En planka per dag du vet...
Landet är ju hur fint som helst nu!
puss ellen

Evas värld sa...

Jag kämpar på, Ellen! Titta på verandabilden efter inoljningen, en bit längre ner.... Puss!

Jenny sa...

Jag förstår dig verkligen Eva. Ibland tvivlar jag också på om jag kommer klara det här med husägeriet. För det är tufft att vara själv med ett projekt, men det går. Jag håller med din vän Annika som skrev så fint och klokt om sin mamma. Det kommer jag ta med mig när det gäller omsorgen av mitt hus - fokusera på det absolut nödvändigaste.
Så klart vi fixar att ta hand om våra hus! Kram

Jenny sa...

Jag förstår dig verkligen Eva. Ibland tvivlar jag också på om jag kommer klara det här med husägeriet. För det är tufft att vara själv med ett projekt, men det går. Jag håller med din vän Annika som skrev så fint och klokt om sin mamma. Det kommer jag ta med mig när det gäller omsorgen av mitt hus - fokusera på det absolut nödvändigaste.
Så klart vi fixar att ta hand om våra hus! Kram

Evas värld sa...

Jenny! Vi får stötta varandra helt enkelt. Tycker principen "dagens bräda" är bra - man gör en liten sak i varje fall varje dag - och tar hjälp sen med det som är för jobbigt!

Jenny sa...

Hm... "dagens bräda". Jättebra! Rom byggdes ju inte på en dag. Inte nån annan stad heller för den delen.