Jag har verkligen haft en underbar dag av eftertanke på ön idag. Jag tog morgonbåten ut och fylldes av en stilla frid när jag kom fram till mitt smultronställe i världen. Det var så fint! Det är en sån enkel liten stuga men den gör mig så lycklig. Ingenting speciellt hände idag. Jag var ensam men ändå inte ensam. Vårens och sommarens krav på arbete och omvårdnad hade ersatts av en slags lugn förnöjsamhet. Kanske spelade det roll att jag läste den fina intervjun med min favorittänkare just nu, Anna Kåver, som spred sina kloka eftertänksamma budskap i DN. Jag gjorde som hon sa. Vilade i stillhet i kontakt med mina känslor. Och den känsla som var starkast, trots allt, var lycka.Det är höst. Men snart blommar min lupinbacke igen.
3 kommentarer:
Ibland behövs stillheten, det är då eftertanken får tid att komma upp till ytan.
Vad härligt att känna ett sådant lugn! Uppenbarligen är det där Du ska vara.... och hösten är en årstid för lugn och eftertanke.
Kram!
Det låter så underbart, att vila i stillhet i kontakt med sina känslor. Jag önskar jag vore ännu bättre på det, men är samtidigt glad att jag har vett att sträva dit! Meditation kan ta sig uttryck på många olika sätt.
Skicka en kommentar