https://www.instagram.com/evaswedenmark/

lördag 1 augusti 2009

Hur många svarta koftor kan en människa behöva? En shopoholics bekännelser

Det är bra för mig att befinna mig på en ö utan affär eller kiosk. Jag är en riktig shopoholic så fort jag släpps fri i stan. Det kanske inte är jättedyra saker jag köper (jo ibland) fast jag inte alls behöver eller har råd. När barnen var små kunde jag med gott samvete tvångsshoppa åt dem och inbilla mig att det var nödvändigt.
Men nu ... jag går in till stan för att hämta upp E som säljer solglasögon i gallerian. Kommer för tidigt, det gör jag alltid. Strövar omkring och hamnar på Linnea Braun, jag köpte några jättefina skjortor hos henne på rean. Nu tänker min hjärna att vi ska ju sitta ute och äta, det är ganska kallt, min blus är tunn ... jag köper en kofta. Den passar ju dessutom så otroligt bra ihop med skjortorna från just denna affär. Och femtio procent... Bra köp. Jag köper, den är jättefin. Men hur många svarta koftor kan en människa ha och behöva? Klädshopping som ångestdämpare, ack så roligt men ack så hemskt när kontokortsräkningarna ska betalas. Nu har jag på inrådan från Simona köpt boken Fri från oro, ångest och fobier av Maria Farm Larsson och Håkan Wisung. Den tar jag med till ön idag. Och koftan.

9 kommentarer:

Annika sa...

Svarta koftor, tröjor och byxor kan man nästan inte ha för många av! Och Linnea Braun har ju så fina skjortor... Nej, bäst att vi håller oss långt från storstans alla frestelser!

Evas värld sa...

Tur att vi lever ö-liv ibland. Tror jag får börja gå med skygglappar genom stan!

Simona sa...

Lycka till! ser fram emot uppdatering.

Maria Herngren sa...

Svarta koftor? Äger ingen och den där Braun har jag aldrig hört talas om - men så skyr jag ju både affärer och shopping så mycket jag bara kan. Tur det, eftersom jag inte heller har slantar för det.
Eva, när stadens affärer suger tag i dig, tänk att jag går vid din sida, att du är ute och vandrar med mig. Kanske kan du då tänka att nej, det får vänta tills Maria inte är med, hennne kan jag ju inte gå i affärer och handla med.
;-) kram!

Maria Herngren sa...

PS. Annars vet jag ett annat bra sätt ... följ med mig ut på havet, över Biscaya, där jag snart ska segla. Där finns inte en enda affär!

Jenny sa...

Ett annat sätt att kontrollera sitt köpbehov är att tänka som Dalai Lama: "Kommer den här saken (koftan/skjortan/byxan) att göra mig lyckligare?"
Fast problemet är väl att det är just det man tror när man står där i butiken med den fina blusen i sin hand.

Evas värld sa...

Maria - på den här punkten är vi så olika som två människor kan vara! Jenny: Fint citat men som sagt, min förmåga att övertala mig själv att lyckan finns i något nytt är monumental!
Simona: jag återkommer, nu har jag boken.

Maria Björkman sa...

Problemet (om det är ett sånt) är lätt att lösa. När man köper en grej, kastar man ut en annan. Lätt som en plätt!

Evas värld sa...

Nej men Maria, det kan jag inte! En granne på ön sa samma, om jag köper en blus så gör jag mig av med en annan. Jag sparar kläder jag gillar, fyller garderober och källare och älskar att ha kvar mina kläder. Nu i sommar återfann jag en fin klänning från Vietnam 1990 åh vad jag älskar det. Men garderoben är oöverskådlig.... och tar energi också.