söndag 2 augusti 2009

Jag är så innerligt glad att jag slipper segla

Vänskap är verkligen ingen garant för att man är lika. Som min vän Maria och jag till exempel, nära vänner. Väldigt olika. Ta det här med segling. Jag seglade och vi hade segelbåt under nästan alla mina år som gift. Min exman är en passionerad skicklig seglare men jag blev aldrig biten och tycker det är skönt att inte längre av (måhända missriktad) solidaritet behöva mönstra på. Vännen Maria har knappt aldrig seglat, men efter sin skilsmässa träffade hon sailorn Gunnar, och se, i motsats till mig så älskar hon båtlivet.
Just nu ska hon tillsammans med sin G. mönstra på en båt i England som goda vänner till G äger. De ska vara med och segla båten över Biscaya. Hemskt, tycker jag. Härligt, tycker hon.
Jag tycker det passar mig jättebra att bara följa med på seglingen via deras loggbok.
Vill ni också göra det?
Så här, jag har lånat bilden på en Bavaria 37 från deras blogg och hoppas det är okej!
http://www.eggskar.com/Blogg.htm
Bavaria 37

2 kommentarer:

Annika Estassy sa...

För en icke seglare verkar segling vara så romantiskt! Men då ser jag den amerikanska östkusten framför mig, stora båtar och glassigt liv. Inte ihållande regn, kyla och sura ungar...

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

... inte en båt som lutar och en kapten som är ständigt upptagen med att hålla på med sina segel. Visst var det många fina ögonblick på vackra öar men inte så att det uppväger allt det andra.