https://www.instagram.com/evaswedenmark/

tisdag 22 september 2009

Ett program som Idol för författare, vilken fasans tanke

Tänk ett program som Idol för författare, vilken fasans tanke. In på scen, läs upp något du skrivit, nä, du ser inte tillräckligt intressant ut, ut med dig. In med nästa, snabb bedömning. Slutaudition, skriv en sonett och läs upp den med känsla. Eller pitcha din roman på fem minuter, kan du göra det tillräckligt tevemässigt för att få komma med i en soffa? Inte, nej ut med dig också....

Nej det går ju inte. Så sållar man inte fram författare, inte ens i min värsta mardröm.
Men en liten otäck tanke sticker upp trynet: Oj vad mycket lättare det verkar vara för programledare i teve, kändisbloggare eller andra kändisar av olika slag att få sina böcker antagna och även omskrivna. Eftersom mina böcker också är utgivna så kan man väl inte beskylla mig för avundsjuka här. Eller jo, litet om jag ska vara ärlig. Men jag gillar verkligen inte att även rollen som författare blir just en roll där utseende, förmåga att uppträda och sälja sig, premieras i stället för det boken och skrivandet handlar om: Texten. Obönhörligt det. Texten.

11 kommentarer:

Maria Herngren sa...

Ja, förfärligt och förlorarna på det är vi alla. Jag brukar tänka ibland att det finns fantastiska böcker som aldrig trycks, som ingen nånsin får läsa. Precis som skådisar som ofta måste vara snygga också. Tänkte på det när jag såg underbara Ken Loach filmen Looking for Eric förra helgen, med engelska skådisar som såg ut som folk gör mest, tjocka, magert kantiga, tandlösa ... (i alla fall alla männen, kvinnorna var mer vackra, men ändå inte överdrivet holywood-modellsköna) och de är vackra, blir vackra ... när insidan får säga mer än utsidan.
Läste just om Linda Skugges lansering av kollektiv sms-roman. En ny kul grej, men aldrig kan den ersätta tjocka härliga berättelser att förlora sig själv i.

Annika sa...

"Utvecklingen" verkar gå åt det hållet - sälj dig själv så mycket det går, du är ett varumärke som ska vårdas och marknadsföras, du måste höras och synas i bruset annars finns du inte. Paret Billgren är ett exempel på detta. Att vara duktig på det du gör räcker inte, du ska även vara en performer. "Kändisar" som blir utgivna blir det dock i allmänhet en gång. Säljer de inte åker även de ut. För i deras fall finns sällan en bärande text att falla tillbaka på.

Jenny sa...

Klok jämförelse Eva! Och en skrämmande tanke. Men finns det nån bransch idag där inte utseendet räknas?
Eller förmågan att tala om sig själv utan att det märks att man skryter? Inget ont i att tycka att man själv är bra, men ibland är marknadsföringsstrategin väl uppenbar.

Victor Estby sa...

Håller helt med, Eva. Samtidigt är det åt det hållet allting pekar. Författare måste vara entertainers. Det är föredragen de flesta författare tjänar stålar på och ger du ett korthugget, svårt eller surt intryck i massmedia är du rätt körd. Vi är alla med i en sorts marknadsekonomins Idol i och med att vi ständigt måste vara dessa entreprenörer i marknadens tjänst istället för att bara få vara inne i våra världar och berätta bra om dem. Och inte behöva prestera just mycket mer än så.

Victor Estby sa...

Kolla här exempelvis. Det säger en hel del det här klippet:
http://victorestby.blogspot.com/2009/09/istallet-for-bokmassan-kjell-johansson.html

Evas värld sa...

Ja kan man tänka, det som började i mitt huvud som en lustig tanke visar sig vara närmare verkligheten än jag vill när jag lyssnar på era kommentarer och motvilligt inser hur utsatta och exponerade vi alla är för marknadskrafter som vi alls inte råder över.
Denna utseendefixering, Maria och Jenny - jag läste i en intervju idag att Mikael Nykvist drömmer om att Ken Loach ska ge honom en roll som gatsopare.
Grejen med kändisar som ger ut en bok, Annika, är att så många tidningar är i symbios med marknadskrafterna - tror man att en enda tidning skulle ha skrivit om Thomas Bodströms första deckare om det inte var den tjusige fd justitieministern som skrivit den? PR PR. Och eftersom tidningar skriver massor med artiklar så blir den känd, exponerad i affärerna och köpt. Och sen skriver han en till...
Och visst Victor, vi tjänar mer på några skolframträdanden än på en hel bok oftast, då ska fasen vara butter och inåtvänd - det blir det inga jobb av. Och jag undrar om tidningar som Amelia och M skulle ha hårdmatchat t ex Liza Marklund så intensivt som de gjort om hon varit just en butter inåtvänd typ och inte lång och vacker? Eller?

Mattis! sa...

AMEN, Eva!
Jag blir så trött på dessa förnedringsprogram.

Anna sa...

Ja det är verkligen skrämmande. Författare ska inte behöva synas i rampljuset för att få något utgivet. De flesta författare är väl inte heller så vidare värst förtjusta i att vara överdrivet sociala... det blir lite fel det där.

Jane Morén sa...

I femton år har jag läst poesi på källarscener. Scener inte en tidning eller ett etablissemang intresserar sig för. I källarna har jag fått de starkaste upplevelserna av inspiration och lycka. Inte en människa där är känd, men inom gruppen är man mer eller mindre känd. Alla drömmer om ett genombrott, slå ur underläge liksom. Det är ganska nära rollen som gatsopare- och det är live på riktigt.

Evas värld sa...

Jane, jag vill komma och lyssna!
Anna och Mattis, förnedringen är så vanlig nu att man måste vända på perspektiven för att förstå hur onaturligt det är att vi vänjer oss vid att någon inte duger utan ska röstas ut! Det är hemskt.

Jane Morén sa...

Eva, vad kul att du vill komma! Mejlar till dig om datum och platser och så...