Maria och jag staterade en iskall dag i en teveserie om Krugerkraschen. Vi var, iförda svarta kläder, hatt och slöjor med mera, med vid en begravning. När inspelningen var över (och Maria nästan förfrusit sina fötter) sa inspelningsledaren: "Ta blommor om ni vill, det är ju synd om de bara ska frysa bort."
Graven var fylld av vackra blommor för inspelningen. Det var Ellens födelsedag så tillsammans med en del andra staister kastade jag mig glatt fram och skördade en hel stor bukett. Maria satt inne i bussen och värmde fötterna och hon säger att det var en helt morbid scen som borde ha filmats när alla vi "begravningsgäster" kastade oss fram och plundrade "graven" på alla vackra blommor. Ellen blev glad över den överdådigt vackra buketten.
I bussen in till stan fick vi hamburgare och varma drycker. Jag minns vid ett rödljus när bussen stannade och häpna människor såg in på oss tungt begravningsklädda men gapskrattande och glupskt vrålätande människor i bussen. Undrar vad de tänkte. Saker är inte alltid vad de synes vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar