https://www.instagram.com/evaswedenmark/

fredag 25 september 2009

Så hamnar jag i alla fall alldeles för mig själv på mitt rum men det är som det ska vara

Det är lustigt, jag som tjatar så på andra att "wherever you go there you are" - vart du än går är det där du är - jag borde ju också veta att livet inte blir roligare någon annanstans. Om jag nu känner mig lite låg i Stockholm och inte riktigt orkar med människor, varifrån får jag då den absurda idén att det ska bli bättre i Göteborg? Jag spelar spelet ett tag, igår var det riktigt kul. Men idag orkar jag inte. Jag går till mässan med ambitionen att lyssna, ta in för att bli lite klokare. Men mitt huvud är stängt. Jag vill inte ta in. Det är redan så många tankar (inte nödvändigtvis kloka, men just mina tankar/ som virvlar omkring. Det är så mycket folk på mässan och alla letar efter något, någon. Jag känner mig osynlig.

Jag rymmer. Nu är det bättre, äntligen fick jag tag på en tanke till en histora som jagar omkring i mitt huvud. Äntligen fick jag lust att skriva på den så det har jag gjort, jag sitter på mitt hotellrum och skriver och bitarna faller på plats. Jag är här där jag är, just nu känns det rätt. Och jag lyssnar just nu på Ane Brun, You with the sad eyes.... på Spotify och tänker att jag måste skaffa bättre högtalare till min lilla mac. Och jag skriver.

9 kommentarer:

Sofie B-C sa...

Precis så misstänkte jag att jag också skulle känna när jag i sista minuten bestämde mig för att stanna hemma med våra två pojkar som fått influensa, istället för att resa till mässan. Kände mig också sådär lite låg -på det där sättet som egentligen bara "läker inifrån" med hjälp av lite stillhet och god läsning. Vi har legat med vår halsont och mått så gott, så gott. Det låter som du hittat frid också, i ditt eget rum. Ha det bra med din musik och dina tankar!

Annika sa...

BoB har jag inte varit på men väl på ett antal filmfestivaler och filmmarknader genom åren. Jag känner igen det du beskriver, när man helt enkelt vare sig har ork eller lust längre. Det enda raka då är att dra sig tillbaka en stund.

Jenny sa...

Hej Eva! Jag kom aldrig iväg till BoB. Stannade hemma. Kanske var dumt trots allt. Vi hade ju kunnat haft kul ihop och struntat i "the mob". Om du passerar Grafiska torget så finns tidningen som jag gör utställd där. Fast det vore roligare om du läste det nya numret istället, som jag har min egen krönika i. Vore kul att få lite kloka synpunkter från ett proffs. Kram!

Evas värld sa...

Hej Sofie! Jag trodde att vi kanske skulle stöta ihop men du valde säkert rätt, det blir flera bokmässor när barnen är friska - och du fortsätter ju att skriva böcker.
Annika, det är säkert lika med filmfestivaler, rätt som det är så är inget kul längre och man undrar vem man är och vad man gör där - då är det bra om man kan hämta andan!

Eva sa...

Vilken tur att du har din egen plats som du alltid bär med dig. Det är på pricken vad som är viktigt när det känns som om mer möten med andra liksom späder ut tankarna.

Evas blogg sa...

Ibland kan, det man tror ska vara en höjdpunkt i tillvaron, bli till en slags börda. Då är det bara att följa sitt hjärta, gå emot strömmen. Bara vara i sig själv. Känner igen det du beskriver. Mer och mer är det så att jag känner som du. Det jag numera mår allra bästa av är att få hasa runt ute i stugan. Kan det vara åldern? Man är mätt på intryck?

Johanna Wistrand sa...

Hej Sofie! Och Eva!
Världen är lite (eller bokvärlden?), Eva: jag ska hälsa på Sofie i London o några veckor :-)
Jag känner också igen den där känslan. Jag har inte varit på bokmässan i år men deltagit genom att läsa twitterinlägg och minglat lite på kvällarna. Ska f ö dit imorgon innan stägningsdags och köpa julklappar (och besöka Moleskines monter).
Men jag känner mig så där jag med! Låg. Littinfostress. I behov av att umgås med mig själv, min kärna och kreativitet.

Maria Björkman sa...

Åh, vad jag känner igen det där med att rymma till hotellrummet!

Evas värld sa...

Eva och Eva! Precis så är det, och uppskruvade förväntningar underlättar inte. Man kan ju ha förväntningar man inte ens erkänner för sig själv, och sällan blir något så roligt som man drömmer att det ska bli. Lite blasé är jag väl också såtillvida att jag varit på många mässor, ofta med otroligt mycket att göra, nu kanske jag kände efter lite mycket? Vem vet

Johanna, Annica och jag är klockan 16.00 på Författarförbundets scen, då när folk kommer för att snabbt köpa julklappar, suck! Jag ska f.ö också till Moleskinebutiken, dit går jag alltid. Om du har tid och lust så titta gärna förbi oss vid SFF!

Maria: Hotellrum är verkligen lyx!