https://www.instagram.com/evaswedenmark/

söndag 11 oktober 2009

Oförmågan att kommunicera sin innersta längtan

Jag är omtumlad och berörd av Scener ur ett äktenskap på Dramaten. Har man levt i skakiga parrelationer kan man inte låta bli att lägga in delar av sitt liv i föreställningen där Livia Millhagen och Jonas Karlsson så skickligt vänder och vrider på livet i par. Man tränger djupt bakom den polerade yta andra ser. Ner i ett helvete av svek, otrohet och oförmåga att kommunicera sin innersta längtan, sina rädslor och sina känslor av ensamhet.
Johan är mannen som sviker och överger både barn och hustru för en älskarinna som han sedan förtalar. Han är i pjäsens början arrogant, under föreställningens gång krymper han alltmer och blir patetisk i sitt självmedlidande och sin gigantiska självupptagenhet där allt kretsar runt honom. Marianne, hans fru är en ranka som klamrar sig fast vid honom i början och packar hans väska när han drar med sin älskarinna. Men under pjäsens gång får hon insikter som gör att hon reser sig ur obemärktheten i en relation som förminskade henne.
Ja, den föreställningen väcker många tankar om egna tillkortakommanden hos mig, men jag kan också identifiera mig med Marianne och känna att min resa, liksom hennes, fört mig en bit på väg.

5 kommentarer:

Eva sa...

Du beskriver så bra hur obalansen utvecklas i ett förhållande. Det gör Bergman också. Just den obalansen går som en röd tråd genom god dramatik ända sen slutet av 1800-talet. Vilken tur att vi som trampar på gatorna idag har ett val att bryta upp ut.

Var dag bär guldkorn sa...

Visst var den bra?!
Inte bara så laddad och omtumlande just då och precis efter, utan det händer saker i mig flera dagar senare ...

Annika sa...

Vad glad jag blir att också du tyckte om den! :)

mowa sa...

Vad fin beskrivet. Jättekul att både du och dina läsare verkar ha gillat föreställningen. Jag blir jätteglad också för att du faktiskt skrivit om den lite mer utförligt.

Hälsningar
Mona (från Dramaten)

Evas värld sa...

Hej Eva, Annika, Guldkorn och Mowa! Jag har verkligen tänkt på föreställningen - mycket, som Guldkorn säger, den ligger kvar. Bra att du rekommenderade den Annika - och Eva visst är det tur att vi har valet att bryta upp idag - jag undrar bara väldigt mycket vad det är som gör att jag ändå inte gjorde det. Mowa: en härlig föreställning att se och tänka vidare på, klart man skriver då!