tisdag 24 november 2009

Hade jag bara drömt att jag var hembjuden till Elisabeth Söderström på te?

Jag älskar att facebook ger mig tillgång till olika perioder i mitt liv och ger mig vänner och minnen tillbaka. Jag förstår inte hur jag kunde vara utan facebook. Det berikar mig. Två exempel:
Nu när Elisabeth Söderström dog mindes jag vagt att jag var hembjuden på te till henne en gång, sedan jag varit på Operan... men hur var det egentligen, hade jag drömt det?
Oh nej, jag får meddelande från gamle vännen Bosse som också var med, det här var i mitten av sextiotalet och sedan dess har vi inte träffats. Men facebookvänner är vi. Nu frågade han om jag mindes det trevliga mötet med sångerskan i hennes hem. Kul eller hur? Jag hade inte drömt. Nu ska Bosse leta i sina gömmor om han hittar artikeln.

Exempel 2: Två gulliga barn var mycket hos mig på Skogsön, länge sen, sjuttiotalets mitt och några år framåt. Anne-Lee och Kenta. Sedan flyttade deras mamma ifrån grannen hon bodde ihop med och de försvann ur mit liv, jag har då och då undrat vart det tog vägen. Nu fick jag en förfrågan på facebook: Vill du bli vän med mig? Det var Anne-Lee som nu är vuxen sexbarnsmamma och bor i Ljungaverk. Jag tycker det är alldeles underbart att få bli vän med henne och se vad som hänt henne.

Så kan det vara. Jag sitter vid min dator och dörrar öppnas till olika epoker i mitt liv.

4 kommentarer:

Evas blogg sa...

Ja visst är det härligt att kunna återuppta bekantskapen med gamla vänner.

Pia sa...

Det är många "gamla" vänner som glatt dykt upp på facebook... och jag tycker som Du att det är berikande!

Beatrice sa...

Ett exempel till: Jag arbetade under några år som reseledare. När det var dags att åka till nästa destination var det aldrig eller sällan jag såg mina arbetskamrater mer. Vi kunde hålla lite kontakt genom destinationens huvudkontor men inte mer. Det här var ju i internetets och mobilernas vagga. Jag kunde ju ge mina föräldrars telefonnummer och adress när vi skildes, men jag kanske inte skulle komma hem på ett par år eller så och inte de heller... Idag har jag hittat många av mina reseledarkollegor igen på facebook! Fantastiskt!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Ja jag förstår inte de som gnäller på facebook så mycket - mig har det gett vänner tillbaka! Hinner inte, säger många men klart man hinner med vänner. Det är nog mest ett skenargument för teknikrädda.