https://www.instagram.com/evaswedenmark/

onsdag 18 november 2009

Jo, men nog hamnade jag i mellanrummet

Bloggvännen Eva skrev om mellanrum i livet. Jag läste det och kände igen mig, men tyckte inte just då att jag var i ett mellanrum. Nu ser jag mig omkring och jo, jag är det. Avslutade bokprojekt, avslutad relation. jag kom hem från lång resa men blev så sjuk att jag inte varit ut. Kanske är det för att jag är sjuk och därför svagare än jag brukar som det känns som om jag är i ett rum där väggarna inte har färg och det ligger skräp i hörnen. Man borde sopa, man borde måla, tänker jag och sjunker ner i ett hörn med gamla nedrivna tapetbitar. Jag yrar inte längre, jag har inte feber. Men jag blev så snopet sjuk att jag tappade styrfarten. Nu sitter jag i ett hörn och undrar: Vad i all världen var det jag skulle göra?

10 kommentarer:

Evas blogg sa...

Läser och känner igen. Jag ställer samma fråga: Vad var det jag skulle göra? Kom helt av mig efter resan och den medföljande magåkomman. Livet kom av sig en stund. Men vi kommer tillbaka!!

Evas värld sa...

Ja jag tänkte på dig och dina julkort idag! Visst är det en snopen förvirrande känsla, jag har alldeles kommit av mig. Men du: Vi kommer igen!

Maria Björkman sa...

Jag fick en bild av Nalle Puh som dimper ner på sin bak, kliar sig förbryllat i huvudet och undrar "vad var det nu igen jag skulle göra...?".

Evas värld sa...

Sann bild, Maria. Honungsburken har också jag till tröst!

Granne med potatisodlaren sa...

Inte skulle du göra något, du skulle bli frisk. Ibland undrar jag om man blir sjuk för att få ett mellanrum, att kroppen eller något i hjärnan öppnar för stillestånd ett tag.

Evas blogg sa...

Vilken underbar beskrivning av ett tillstånd! Tror jag måste ta fram honungsburken :)

Evas värld sa...

Fram med honungen, nu ska vi bli friska!

Och ja, Eva, jag har varit med om att bli sjuk för att få ett mellanrum, ibland tänker jag att jag blev så kroppsligt sjuk en gång på åttiotalet för att min kropp var svagare än mitt psyke, jag blev inte tokig som jag kunde ha blivit, jag fick inte det stora psykiska sammanbrottet, det var bara hela mitt immunförsvar som bröt ihop. Intrikata kopplingar mellan kropp och själ!

Var dag bär guldkorn sa...

Ja, den mellanrumsfunktionen tror jag är vanlig. Det känner jag igen mig i med en kropp som blivit sjuk för att ge mig mellanrum. Tack och lov bara i hanterbara infektioner än i alltför farliga sjukdomar (i alla fall så länge vi har antibiotika som funkar).
Ta nu hand om dig riktigt ordentligt Eva!!
Och dammhögar ... det är en högst världslig sak. Låt dem växa ett tag, då blir de lättare och roligare att ta bort sedan.

Pia sa...

Min livsfilosofi är att det alltid finns en mening med allt som sker, och jag tror bestämt att de gånger kroppen säger ifrån ordentligt är när hjärnan inte har förmågan att göra det.

De gånger när jag varit tvungen att vara sjukskriven under längre perioder har alltid kommit efter jobbiga perioder i livet... även om det kanske hunnit gå ett tag. Men de har kommit med besked! Det behövs mellanrum i tillvaron för återhämtning.

Hoppas Du mår bättre! Kram

Evas värld sa...

Våra kroppar är visa, men det är ju för galet att vi ska behöva bli sjuka för att inse att vi ska pausa en stund och få perspektiv på våra liv!