söndag 29 november 2009

November, det är svart men det är vackert också


Jag omsluts av novembermörkret och tycker det är så vackert. Idag åkte vi från Östersund till Offerdal och det var obeskrivligt sagolikt med silveromspunna träd och vitglänsande slänter där det mörka lyste fram under det tunna snötäcket. När det mörknade åkte vi hem och såg överallt i de svarta fönstren tända stjärnor och adventsstakar som lyste upp. Det finns ljus i mörkret.

Det är så vackert med snön, säger alla, utom jag. Den lyser upp, visst. Men den är kall och hal och jag tycker inte om kallt och inte om halt. Jag går gärna på svartblänkande gator i gatlyktors sken. Jag sveper in mig i mina svarta kläder och jag njuter bara jag slipper frysa och halka. November, det är svart, men det är vackert också.

5 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Vilsamt svart och hoppfullt med alla adventsljus. Hela byn längs med älven strålar. Hoppas att det är lika härligt i Östersund.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Det är så vackert i Jämtland. När man kommer med tåget och ser berg och träd spegla sig i det svarta vattnet - ja det är en uppenbarelse. Och Offerdal måste vara en av de vackraste platser som finns.

Evas blogg sa...

Ja det är jobbigt med halkan. Jag spänner mig och får ont. Vi var ut på Rödön idag och där var det också vackert. Milt på något vis. Så ses vi på tisdag kväll, det ska bli kul!

Min nya blogg sa...

Visst lyser snön upp, men jag gillar den verkligen inte ändå!
Lite snö över jul och nyår, sen är det bra för min del.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Snö är nog ett barndomstrauma för mig, jag kan inte förlika mig med det där kalla vita hur jag än försökt. Nu försöker jag inte. Jag är helt enkelt snöhatare, okej på julafton, sen räcker det.
Vi åkte förbi Rödönskylten idag Eva så jag tänkte på dig!