https://www.instagram.com/evaswedenmark/

onsdag 30 december 2009

En aggressiv vinterhatargen i mig vinner över acceptansen

Nu har jag ju lovat att tillämpa acceptans och  försöka gilla läget. Men idag brister det. Jag avskyr vintern. Det jag avskyr mest och innerligast är snön. Stockholms knöliga isiga trottoarer just nu är vedervärdigt vidriga. Det är inte människovänligt med detta klimat, denna is, detta mörker, denna snö, denna isande vind som tränger igenom allting. Kan vintern ta slut! Snälla.
Igår var jag på bio på Rigoletto på Kungsgatan, där är trottoarerna snö och isfria. Jag älskar att låta mina fötter möta gatsten, asfalt utan snö.
Det är en aggressiv vinterhatargen i mig som utlöses av detta vinterväder. Acceptansen har inte en chans.

Okej nu har jag inte varit lugn och accepterande. Bara ärlig och  obalanserad.

17 kommentarer:

Enn Kokk sa...

I min ungdom sålde jag FiBs folkböcker. I den serien ingick Allan Erikssons roman "Farväl till Paradiset" i vilken figurerade en konstnär vid namn Tapper. Tapper var - liksom du och jag - vinterhatare, så han byggde en gång från huset till vedboden, och så laddade han upp med konserver över vintern och behövde följaktligen inte gå ut så länge vinterhelvetet varade.

Annika sa...

Underbart Eva! Och i morgonnatt ska det komma mera snö. :D

Jane Morén sa...

Fascinerande hur olika man kan vara, jag älskar oplogade trottoarer, då får jag klättra och leka expedition och pröva mina krafter. Men snart Eva är det slut på det här underbara vintervädret. Tyvärr;-)

Maria Björkman sa...

...och nu har du fått ösa ur dig, så nu kan du återgå till lite försiktigt acceptans igen.

Det är lika bra du ger dig. Det är så här det är, just nu (lätt för mig att säga som snart reser ifrån eländet!). Enns tips gillar jag, om jag kunde skulle jag göra just så.

Granne med potatisodlaren sa...

Precis så är det vissa dagar. Knagligt, blåsigt, isande kallt. Tröstlöst. Men så kommer de lätta ljusa torra klara vinterdagarna med nyplogade gångvägar och frasighet. Då är det härligt igen. Men du skriver på pricken hur det känns när man hukar sig fram undan nordanvinden.

Matildas fikarum sa...

Det som brukade göra mig deprimerad på vintern i Sverige var isoleringen. Att det blev så svårt att umgås och leva ett normal liv när det bara var mörkt och kallt. Och jag som faktiskt tyckte och tycker om vintern! Det är inte vintern i sig jag inte gillar, som sagt, utan det den medför. Ensamheten och tristessen.
Finns det någon möjlighet för dig att flytta till ett varmare klimat?
Dessutom så tycker jag inte alls du låter obalanserad, usch det är ett så nedvärderande ord. Du är less på kylan och mörkret, inget fel på det.

Evas värld sa...

Enn! Viken otroligt fiffig idé, jag borde ha en gång till gymet som ligger granne med en mataffär.

Jane, min brorson är som du, han hoppade studsade och lekte falla omkull på isen igår och påpekade vänligt att jag går konstigt! Stelt liksom.

Matilda: Jag rymde ju till Vietnam i höstas borde ha stannat, fick just en inbjudan till Australien av dotterpojkvännens mamma.

Annika; Jag tror du känner igen dig!

Maria: jag blev mindre vred av att träna, men vidrigt är vädret!

Eva : Jo i Sundsvall kunde det ju vara såna vackra dagar, men du vet här, det är mest slask som fryser till knaglig is!

Evas blogg sa...

Just nu har jag också svårt att acepptera vintern. Det har varit under minus 20 grader flera dagar. Bilarna krånglar, jag får hosta när jag går ut. Vi sitter inne och snart klättrar jag efter väggarna.

Ann Ljungberg sa...

Ååååå, håller med. Har knappt vågat uttala det eftersom jag bara är i Sverige några veckor över jul och då ska man tycka det är vackert. Men näej, jag hatar vintern. Samtidigt som det är mysigt att vara här och gulla med familjen, tända ljus och yvas över att dagsljuset är på väg tillbaka. Litet väl chockartat denna vinter...

Evas värld sa...

Eva, ja jag läser om hur kallt ni har. Brrr!
Ann, jag brukar hålla med om att det är vackert - inifrån sett. Men jag avskyr verkligen kylan och vintern som krymper mig och tar ifrån mig en massa glädje. Men vi tänder väl många ljus och längtar efter värmen.

Pia sa...

Men hallå! :)
Nu måste jag verkligen opponera mig lite mot all negativism mot vintern. Jag är heller ingen vinterälskare, men när det är vitt, lite lagom kylslaget och frostigt så är det så vackert så att man tror att man är i ett sagolandskap.

Precis så kände jag idag. Jag njöt så att jag gick och log för mig själv hela tiden när jag var utomhus. Till saken hör att jag hade klätt på mig min fuskpäls, dubbla strumpbyxor och varma stövlar, så att frysa gick inte heller.

Om man ändå måste gilla läget så kan man göra det ordentligt!

Kram på Er!

Min nya blogg sa...

Vinterhatargenen, den bor även i mig.
Just nu sitter jag med fårskinnstofflor på fötterna och en fleecefilt runt axlarna och drömmer om ljumma sommarkvällar på altanen med en god köttbit på grillen och ett gott vin i glaset. Snart..

Evas värld sa...

Pia, du är så positiv:) Jag förstår i teorin vad du menar, sett inifrån, men att halka omkring ute i kylan... nej det hjälper inte med varma kläder. Jag vill ha grönt. Och blommor. Och vin i solen på verandan, som Min nya blogg!

Pia sa...

Eva, nu fick Du mig att le igen! :)

Om sanningen ska fram så skulle jag också hellre ha värme, vin, grönska och ljumma vindar... MEN, det är fortfarande otroligt vackert - och skönt om man är ordentligt klädd!

Matildas fikarum sa...

Var i Australien bor mamman? (om jag får fråga) Åh, om du blivit inbjuden, åk!

Evas värld sa...

Hej Matilda! Hon bor i Sydney. Tosh växte upp där. Men nu bor han med min Ellen i Paris.

Matildas fikarum sa...

Sydney är jättestort till ytan, det kan ta upp till fyra timmar att ta sig från ena sidan till den andra om det är mycket trafik. Tänkte bara jag skulle säga det innan jag hurtigt säger vad kul! Kommer du till Sydney kan vi ta en fika! Men råkar hon bo allra längst åt andra hållet från där jag bor så kan det bli lite knepigt.
I vilket fall som helst så kan jag bara säga att det är närapå omöjligt att inte trivas här, särskilt om du är ute efter att koppla av och toffla runt i någon vecka. Det är folk experter på här. "Måste" är nästan ett skällsord. Man gör som man behagar själv.