https://www.instagram.com/evaswedenmark/

söndag 13 december 2009

Familjen krymper men växer ändå - det är hoppfullt. Men hur gick det här till?

Det är märkligt och lite sorgligt att inse att en människa man delat en stor del av sitt liv med har en ny familj. Det blir så tydligt just vid helger när jag och barnen håller fast vid våra små traditioner som jag tycker så mycket om. Olika små vanor och traditioner som följt oss sedan barnen var små. Jag tänkte på det idag när vi var hos dotter Elin på Luciafirande, allt var så hemtrevligt och välkomnande och det kändes lite som att vara i vårt hem i gamla Enskede där barnen växte upp. Våra julplaner är roliga att tänka på. Vi är riktiga julentusiaster och älskar julens fest och högtid.

Men - det finns ett men såklart - så är ju livet.  Han som var min man och som är barnens far drar iväg med sina nya familj och hans planer vet jag ingenting om. Ibland blir jag så förvånad trots att det är länge sen och grubblar: "Hur gick det här till...?"

Jag får trösta mig med att familjen inte bara krymper, den växer också. Ellen  tar med sin nya vän Tosh som vi ska få träffa för första gången. Vi kommer att umgås med sonen E och hans ML, de väntar sitt första barn. Till de gamla traditionerna läggs nya.

4 kommentarer:

Var dag bär guldkorn sa...

"Hur gick det här till ...?"
Ja, det känner jag verkligen igen mig i. Förvåningen går liksom aldrig ur mig helt och hållet fast år läggs till år. Inte så att det smärtar, men oj vad mycket förvåning ...

Evas värld sa...

Ja människan vill ibland bli bedragen, jag vet inte i hur många år jag undvikit tanken på att mannen ifråga sen länge har en ny familj och helt nya jultraditioner med dem. Jo, det smärtar nog ändå litet, Guldkorn om jag ska vara ärlig.

Annika sa...

Ja, livet är föränderligt. Vi har kvar några traditioner från när mina barn var små samtidigt som vi lagt till lite som T kommit med och dessutom uppfunnit nya utifrån vår nuvarande livssituation! Numera får barnen äta julbord två gånger på julafton...

Evas värld sa...

Du är klok, Annika. Livet är föränderligt och det tjänar ingenting till att bli nostalgisk som jag blev igår, det är bättre att se sin fina verklighet omkring sig i nuet och att kanske se framåt! Idag känner jag mig mindre betryckt! Hoppas att du får en fin dag!