https://www.instagram.com/evaswedenmark/

tisdag 8 december 2009

Ge mig forna tiders trolltider åter - inga barn gillar att se vuxna klä ut sig fult och spela hysteriskt

Jag vaknade tidigt och kände mig utsövd om är en aning febrig. Kröp ihop i soffan under filten och läste Herta Müllers fantastiska berättelse om den vita näsduken, hennes Nobelföreläsning, den gav mig en oerhörd lust att läsa hennes böcker.


Jag bläddrade i tidningen, drack mitt te och teven var på. Plötsligt skär onaturliga röster genom mitt läsande, Adventskalendern. Jag ramlar tillbaka i minnet till underbara morgnar med små gosiga barn och Adventskalendern. Mest minns jag Trolltider, denna underbara kalender som hittade en ton för både barn och vuxna. Trolltider sändes 1979. Serien var så uppskattad att den reprissändes 1985 och 1994. Originalmanus av Maria Gripe och Camilla Gripe med musik av min dåvarande granne i Enskede  Björn Isfält  som gjorde så mycket fin musik.

Ofta när jag ser barnteve idag störs jag av den konstlade tonen, de höga onaturliga rösterna, den spelade barnsligheten. Det behöver inte vara så. Jag tänker stackars barn, det här är inte kul. Inga barn gillar att se vuxna klä ut sig fult och spela hysteriska barn, det är en förolämpning mot barnen.
Ge mig forna tiders trolltider åter.
Eller är jag en hopplös nostalgiker som vill minnas den ljuva tiden när mina barn var små?
Minns ni?

11 kommentarer:

Anne sa...

Jag älskade Trolltider! Jag var då nio år och det var något magiskt med den adventskalendern. Musiken gjorde också sitt. Jag köpte en LP sedan med utdrag ur den. Jag håller med dig, jag tror de konstlade rösterna kommer ifrån tecknade amerikanska filmer. Allt ska vara så himla hypat, uppskruvat så det är ju som att alla agerande har ADHD.

Pia sa...

Ja.. nog minns jag! Mina barn älskade den julkalendern och även jag. Det var julstämning och härligt att sitta tillsammans med dem och se på TV.
Det kallar jag nostalgi!

Granne med potatisodlaren sa...

Mina två nästan vuxna flickor älskar fortfarande Mysteriet på Greveholm. De ser ett avsnitt varje kväll i december. Det är så härligt att höra hur de kan alla repliker och skrattar åt allt tokigt. På gymnasiet hade de en diggardag med Mysteriet på Greveholm på storskärm. Jag älskar mest Ture Sventon, men den såg jag som vuxen.

Evas blogg sa...

Och mig måste det vara något fel på, jag kommer inte ihåg adventskalendrarna när barnen var små! Den enda jag riktigt minns är teskedsgumman.

Evas värld sa...

Anne, ja jag känner mig som om jag har ADHD när jag lyssnar, man hör direkt att det är barnprogram för att det är så hysteriskt uppskruvat, inga barn jag känner pratar så!

Härlig nostalgi, Pia, men tittar du på julkalendern nu med dina barnbarn?

Mysteriet på Grevholmen måste jag ha missat... men visst är det kul med jultraditioner. Vi ser alltid den tecknade filmen Midnight before Christmas dan före julafton.

Teskedsgumman är inte fy skam, Eva! Men ibland tror jag att jag vissa tider var så stressad att jag inte riktigt minns vad som hände.

Evas blogg sa...

Exakt så tror jag det var för mig också. Adventstiden gick mig totalt förbi. Minns när jag pluggade heltid, hade tre barn i förskoleåldern, stor gård på landet....visst vi var två, men ändå, vilket tempo! Inte konstigt att man inte minns julkalendrarna :)

Annika sa...

Du har helt rätt Eva, jag förstår inte heller hur barntvproducenter tänker (eller inte...).

Som barn såg jag inga adventskalendrar eftersom vi bodde utomlands då. Men en enda december var vi i Sverige och det var just det året så Teskedsgumman sändes! Hon finns inpräntat i mitt minne och hjärta för alltid, jag ÄLSKADE henne högt och gränslöst. Annars är jag som Eva, minns inte så många andra kalendrar. Fast Albert och Herbert som jag följde troget när jag var student i Uppsala tyckte jag mycket om.

Var dag bär guldkorn sa...

Jo Teskedsgumman var fin. Men Trolltider har jag aldrig sett. Den var i skarven alla de där åren då jag lämnat hemlivet, inte ägde teve, tills jag själv fick barn. Men det finns fler som jag sett o gillat:
Herkules Jonssons storverk 1969. JA! den gillade jag. Och jag tycks vara en av få som verkligen uppskattade Broster, Broster! 1971, med höggravida Claire Wikholm.

Ture Sventon, privatdetektiv, såg jag lite av fast jag inte hade barn än och vill minna att den var rätt okej.
Tomtemaskinen med Petsson och Ika Nord som katten Findus var absolut sevärd 1993.
Håll huvudet kallt om Viveca Lärns Eddie var också fin, 1994.
Och absolut bra var Mysteriet på Greveholm, 1996.
Pelle Svanslös, 97 var fin!
Och Jonas Karlsson var underbar som Julhunden (Bajenhunden) i Julens hjältar 1999.
2001 års Kaspar i Nådendalen var jultrevli, helt okej.
LasseMajas Detektivbyrå 2006 gillade jag också.
En riktig jul, 2007 gick också följa med lite stämning o spänning.
Men en riktig Broster Broster skulle sannerligen behövas idag!

Evas värld sa...

Hallå Guldkorn - här har vi en som har koll på kalendrar! Jag minns Pelle Svanslös, den gillade jag också. Men du måste se Trolltider...!

Beatrice sa...

Jag minns! Jag minns! Jag har köpt Trolltider på DVD för att kunna titta igen. I motsats till dig så gillar jag och mina barn årets julkalender med Supersnällasilversara/Supersurasunksar och Stålhenrik. I år är första året som mina killar har fastnat och tittar varje dag, gärna två gånger! Men så är de ju inte så gamla än...
När vi ändå är inne på nostalgi så saknar jag även sommarmorgon och jullovsmorgon som under flera år i barndomen var superbra, men som de senaste åren varit skränigt och tråkigt...

Evas värld sa...

Beatrice: Jag har också så fina minnen av framför allt väldigt bra jullovsmorgnar då vi kröp ner under filtarna, tittade och drack varm choklad. Härlig nostalgi... Men kul att dina killar gillar kalendern i år, den är ju i alla fall gjord för barn och inte för nostalgiska vuxna!

Ändå är det ofta något i tonläget i barnprogrammen som stör mig,