https://www.instagram.com/evaswedenmark/

lördag 30 januari 2010

Alla är inneslutna i sin bubbla och det är så tyst så tyst på gymmet

När jag började gymma på Nautilus för några år sedan dånade musiken ut över lokalen. På mitt gym nu är det tyst. Hur tyst har jag inte tänkt på förrän en italiensk vän som testade gymmet sa: "Oj vad det är tyst, fullt med folk men man hör inte ett ljud. I Italien skulle folk prata, ropa, höras och det skulle vara hög musik."
Jag såg mig omkring idag när vi var och tränade. Muiken var på, men lågt, och vid varje maskin stod en människa med iPod eller högtalare inpluggade i öronen, alla inneslutna i sin egen lilla bubbla. Jag också. Vi hälsar knappt på varandra på gymmet fast det är så litet. Alla är diskreta, hänsynfulla, tittar knappt på varandra, ingen möter någon annans blick, och alla är väldigt tysta. Är det något typiskt för vårt lilla land?

11 kommentarer:

Evas blogg sa...

Mycket typiskt skulle jag vilja säga.

carina@pocolococreativo sa...

Oj, det låter lite trist! Här dånar musiken, dörrarna är öppna, människor pratar och diskuterar, hjälper varandra... det är roligt att träna här, mycket just för gemenskapen.
Den enda gemenskapen jag inte står ut med här det är i snabbköpet, där skulle jag uppskatta om de knäppte igen, satte på sig hörlurar, handlade och åkte hem!

Cecilia N sa...

Maken berättade häromdagen om när han (eller var det kollegorna?) var på någon internationell tillställning.

Vid frukosten kom det en försiktig italienare och frågade dem vid det svenska bordet om det hänt något?

?

Jo, men de satt ju så tysta, de kanske hade drabbats av sorg?

Vid det italienska bordet var det armar i luften och högljudda samtal. Men svenskarna var sådär trögstartade som man(?) ju är på morgonen.

Annika sa...

En sydlänning måste uppleva det svenska sättet som extremt oartigt medan svensken menar precis tvärtom - det är artigt att inte tränga sig på.
Själv är jag sedan barnsben drillad att alltid hälsa och det sitter i!

Evas värld sa...

Vad kul med era svar! Ja, Eva, jag är rädd för att det är typiskt.

Carina, jag skulle älska att träna på ditt gym. Här känns det som om man helst skulle vara osynlig.

Cecilia, vlken underbar historia. Min lärare i engelsk konversation brukade varna sina engelska vänner för att fest i Sverige börjar med att ett antal svartklädda människor är tysta tillsammans, "det är inte begravning och det blir gladare efter en stund!" brukade hon tipsa.

Annika, ja det är konstigt att inte hälsa, tycker jag med. Jag gillar den franska vanan att alltid hälsa när man går in och ur en butik til exempel.

Pernilla sa...

Men vad är det med oss egentligen!? Jag är själv av den lustiga arten som kan börja prata med folk vid busshållplatsen eller i en ringlande kö. Konstiga blickar brukar övergå i glada leenden.
När jag var sjukskriven och besökte läkaren regelbundet, slog det mig att jag var den enda som hälsade när jag kom in i väntrummet. Suspekt? Nej, helt vanlig artighet, tycker jag.

carina@pocolococreativo sa...

Eva, kom hit och hälsa på!
Jag har en vän som har en underbar liten plats uppe på berget - med utsikt över hela världen - där du kan få bo gratis, skriva och vara!
Inte eremitplats, bara när man vill, och bara 20 min från Puerto Plata!
Jag ska sätta upp några bilder lite senare, när du sett dem så är du här i morgon bitti!
OCH du kan få träna med mig!

Evas värld sa...

Carina! Oj vilken frestande tanke att bara rymma från det tysta kalla, se hela världen och träna med dig :)!!! Kul att få se bilder från paradiset. Det ser jag fram emot.

carina@pocolococreativo sa...

Vi får ordna en bloggträff - här hos mig!

Monica sa...

Läste om gymmet, har upplevt detsamma, tyckte det var obehagligt att man låtsas att inte se varandra, inte säger ett ljud, inte hälsar. Slutade. Kör ett program hemma på egen hand fast nu ringde en kompis och ville börja, hon får gå själv får vi se vad hon tycker, jag är rätt disciplinerad så det funkar att träna hemma. Men vistas mycket i England, vad kul "tanterna" har där må du tro, roliga gympakläder, är intresserade av andra människor, särskilt mig som kommer från Sverige:-) Vilken skillnad! Att det ska vara så tråkigt här!

Evas värld sa...

I söndags klev det in en man på gymmet och började hälsa och prata med oss som var där, ovanligt och så trevligt. Det värsta är väl att man själv blir likadan väldigt snabbt, kliver in i sin bubbla! Kanske blir det bättre när snön smälter och värmen kommer, hoppas jag!