https://www.instagram.com/evaswedenmark/

lördag 16 januari 2010

Min svarta basker, lika fräck och fin som förut, den hittade jag bland de gamla babykläderna

Jag brukar säga att det inte är något jag saknar från Enskede. Utom min svarta basker från agnès b. i Paris. Baskern försvann när vi fyllde en jättestor container med saker vi inte kunde/ville ha kvar, trodde jag.
Igår när jag packade upp en låda barnkläder från Enskede som jag inte rört sedan flytten hittade jag min basker. Den låg där och var lika fräck och fin som förut.
Så nu är det ingenting jag saknar från det gamla hemmet.
Utom tilliten förstås, men kanske har jag ersatt den med en större tro på min egen förmåga att klara mig?
Och jo - kärleken också förstås, min stora tro på att det äktenskap jag hade då var en kärlek för  livet, att vi skulle bli gamla tillsammans i just det huset. Den känslan ligger inte kvar ouppackad i en låda. Den försvann i en kall vind, det visste jag när jag stod framför vårt gamla tömda hus och väntade på flyttbilen.
Men min basker från Paris, den hittade jag!

5 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Ibland kan en basker från Agnès b vara det enda som man kan packa upp. Livet från förr tvingas man att stoppa undan. Vilken tur att du känner att "växt" som du skriver-jag tror att du var bra på att vara Eva och leva redan då.

Evas värld sa...

Eva. Under några år var jag inte så glad, jag krympte mig själv ... Där kan man säga att jag växt - jag är nog mera rak i ryggen i livet nu.

L sa...

Hej, det här har inget med baskrar att göra även om jag provade en lila basker idag. Ville bara berätta att jag skrivit om dina böcker i min blogg.

Annika sa...

Kan detta med den återfunna baskern vara ett tecken tror du? På vad vet i så fall bara du...
Basker är för övrigt den enda huvudbonad som jag sätter på mig. Allt annat får mig att se dum ut!
Det är många saker jag ångrar att jag slängde/skänkte bort när jag lämnade huset. Men just där och då ville jag bara göra mig av med mitt gamla liv och börja på en ny kula.

Evas värld sa...

Annika! Det är ett tecken. Kanske är det ett utropstecken. Ett busigt utropstecken som också sätter punkt för det gamla livet och säger: Gå vidare nu, i din basker! Och ja, basker är det bästa att ha på huvudet, eller i alla fall lika bra som keps.