https://www.instagram.com/evaswedenmark/

torsdag 7 januari 2010

När man nu mår så bra av att träna - varför gör man det inte?

Min träning i höstas kom igång så fint, sen åkte jag till Vietnam, kom hem och däckades av influensan. Efter det hittade jag alla möjliga undanflykter till varför jag inte skulle träna, sen kom julen. Inte tränade jag då. men så till slut pressade jag mig iväg, livligt påhejad av döttrarna. Och det är en uppenbarelse. Jag tycker om mig själv igen. Det är faktiskt så. Det blir en kamp mot självföraktet som inträder när man likt en amöba sitter bort sin tid. Ju mer jag är hemma och inte rör mig desto gråare tycks mig verkligheten. Men efter några pass på gymmet känner jag mig pigg, starkare, gladare. Tar världen i famn igen. Och det bästa av allt: Det ger mig en så stor lust att arbeta, att skriva, tänka, börja på nya projekt. Hela denna effekt av några pass på gymmet, springa lite, lyfta lite vikter, arbeta i maskinerna - jag kunde ju bli deprimerad över hur svag och otränad jag är. Men nej, i stället tycker jag om mig så himla mycket för att jag satt igång igen, för att jag har lust igen. Det är nästan så att jag står ut med snön. Det är nästan magi.

14 kommentarer:

Evas blogg sa...

Ja vilken magi! Jag har slöat till ordentligt nu när kylan kom. Sitter och sitter och....nej nu får det bli annat nu när vardagen hinner ikapp mig. På söndag morgon åker Sara tillbaka till Linköping, då börjar tråkvardagen igen. Du, jag är injuden till Nalen den 3 februari. Vår äldsta är nominerad till Aftonbladets bloggpris, kategori "Politik och samhälle". Nu som bor i stan, vad är dresscoden för en sån kväll tror du? Middag och underhållning. Jag som är en lantis som sällan går ut blir osäker på klädsel. Om jag nu ska åka d v s.

Pia sa...

Visst är det en härlig känsla Eva!

Och det är ju inte för intet som man läser i alla hälsomagasin om vikten av att röra på sig ur alla perspektiv och då framförallt den mentala biten som jag själv tänker på.

Med allt som hänt mig själv de senaste månaderna så har min träningsnivå legat på 0, men nu ska det bli andra ordningar här nästa vecka när min syster och jag sätter igång igen.

Tänk så pigga vi ska bli Eva!

Pia sa...

Visst är det en härlig känsla Eva!

Och det är ju inte för intet som man läser i alla hälsomagasin om vikten av att röra på sig ur alla perspektiv och då framförallt den mentala biten som jag själv tänker på.

Med allt som hänt mig själv de senaste månaderna så har min träningsnivå legat på 0, men nu ska det bli andra ordningar här nästa vecka när min syster och jag sätter igång igen.

Tänk så pigga vi ska bli Eva!

Jane Morén sa...

Eva, vad hör jag? Du tycker om snön. Underbart;-) Träna är super, varför gör man det inte jämnt? Ofta beror det ju på att man stukar sig, får en influensa eller något annat och så tappar man rutinen och sedan är det så svårt att ta sats igen.

Evas värld sa...

Eva - så kul med din dotters nominering. Jag läste just om henne i Svenskan. Och det är klart du ska gå med henne på galan!Vad kul. Ta på dig något du tycker om och känner dig fin i - det är den enkla regeln tycker jag! Då känner man sig trygg.

Just när man är en aning deppad, eller även mer än en aning :) så borde man ju träna, men både du och jag verkade göra motsatsen i höstas. Mot allt bättre vetande. Nu får det bli annorlunda, ska man orka med jobb, älskare, barn och barnbarn så är det träning som gäller eller hur. Kram!

Jane! Jag gillar vit hårdtrampad knarrande snö som inte blivit is eller slask har jag kommit fram till, man har ju sina krav här i livet. Och snön sedd inifrån Grands veranda var fin! Jag tror intensivt på träningskompisar som peppar och uppmuntrar, då kommer man iväg.

Granne med potatisodlaren sa...

Jag tror att lyckan kommer från att man har uppfyllt sin egen önskan när man tränar. Kroppen har fått den tid den behöver.
Snöknarr är härligt.

Evas värld sa...

Eva Granne... ja och jag tror att det är sant att demonerna inte anfaller en när man är i rörelse!

Annika sa...

Jag hör vad ni säger...

Och JämtlandsEva - i Stockholms kulturella kretsar är det nästan oftare så att man är over dressed än tvärtom så du behöver nog inte oroa dig. Sätt på dig någonting fint och skrykelfritt som lämnar utrymme för god mat.

Evas blogg sa...

Det låter bra Annika.

Beatrice sa...

Vi brukar ju säga: på måndag börjar mitt nya liv! I mitt fall stämmer det. Nu har jag slappat, ätit och varit alldeles för oaktiv för mitt eget bästa så på måndag sätter jag igång igen! Soppdiet (inte lika spartanskt och vattnigt som det låter) för att boosta självkänslan lite, promenader, SL-kort (har åkt alldeles för mycket bil på sistone) och träning på gymeet runt hörnet från jobbet!
Det ska bli ljuvligt att få känna sig stark igen!

Anonym sa...

ah vad bra mamsen!!!!! vad stolt jag blir. Jag har till och med borjat trana hemma, sit ups och frigorande dans och lite konstig improviserad boxning med mera -harligt! ellen

Evas värld sa...

Vad bra med hemmaträning, har ni inte hittat Paris-Friskis?

Pensionären sa...

Jag hörde att Friskis är jättepoppis i Paris under namnet "gym suédoise", kul med en sådan svensk export! Jag tror att dom flesta som kommer igång med att träna upplever dom positiva effekterna, men att skaffa sig en vana är ju lika svårt som att ändra på en, så det krävs mycket för att det ska bli nåt man bara gör... jag önskar er alla en god fortsättning! Ge inte upp!

Evas värld sa...

God fortsättning själv Pensionären som av vad jag kan se på facebook verkligen gjort träning till en god vana!