fredag 29 januari 2010

Solen skiner in över mitt dammiga hem men jag känner skratt inom mig

Idag skiner solen över den vita snön. Mitt balkongbord och stolarna och blommorna jag aldrig hann ta in har vita höga luftiga snömössor. Jag vaknar och känner mig lycklig. Solen skiner in över mina dammiga möbler och alla garnrester på mattan, det gör ingenting. Jag känner ett skratt inom mig. Idag kommer Ellen hem några dagar. Det är en av anledningarna till att jag är glad. Hon kommer med sena kvällsplanet från Paris för att krama sin nya brorson under några dagar (och för att ha långa pratmysfrukostar med mig).
Dessutom måste hon hämta kläder som passar för det nya uppdraget som praktikant på Unesco i Paris i vår. Hon praktiserade på Röda korset i Sydafrika för ett år sedan, då kom hon till jobbet i den korta kjol hon haft i Kapstaden och det kändes inte bra.
Jag tror jag är glad också för att Karin och jag hade så kul igår. Vi tummade på att sluta vara så tråkiga och i stället ta för oss mer av allt roligt som händer i Stockholm.
Tummade på förresten - det var länge sedan jag använde det uttrycket, undrar om någon säger så idag?

11 kommentarer:

Annika Estassy sa...

Nej Eva, ingen säger tumma på längre! :D

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Nej jag anar det, jag undrar varifrån det gamla uttrycket kom flygande in i min hjärna! Snart blir det nog modernt igen :)

Granne med potatisodlaren sa...

Det är ett bra uttryck. Vi tummar på att se det roliga och vara blinda för dammet.

Evas blogg sa...

Och vi tummar på att det blir en underbar helg!

Jenny L sa...

Tre saker om det här inlägget:

1. Vad skönt att läsa att du också slarvat och inte tagit in utemöblerna från balkongen.

2. Härligt att Ellen kommer hem. Hälsa och gratta till nya praktikanttjänsten. Jag känner en parisiska, en äldre socitetsdam, som arbetar för UNESCO i Paris.

3. Tumma på, ett härligt och lite bortglömt uttryck! Jag tummar på att jag ska använda det oftare.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Jag blir riktigt upplivad av detta tummande! Tummen upp för er, Eva, Eva, Annika och Jenny.

Jenny jag slarvar varje år med utemöbler, jag vill liksom aldrig tro att sommaren ska ta slut!
Ska hälsa till Ellen, det blir spännande med UNESCO!Sen vill jag ha hem henne.

Jenny L sa...

Ja det är väl just så, att man in i det sista hoppas på en evig sommar.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Tänk vad fint det blir för dig att uppleva din första vår i ditt hus, Jenny!

Jenny L sa...

Ja, det är den enda årstid jag inte upplevt i huset än - som jag längtar!

Anonym sa...

Jo då! Jag tummar på! Jag är med på allt som inte längre finns, för jag vet ju inte om att det inte används!
Jag skrev nyss om påsarna med våningar som används till semlor i min blogg, men det var visst förlegat det också! Jag gillade de påsarna!

Pia sa...

Härligt gammalt uttryck som jag gärna använder med barnbarnen, även om de första gången undrade vad det var. Nuförtiden säger man high five eller gimme five istället :)

Skönt att höra att jag inte är den enda som lät balkongblommorna leva så länge det bara gick och i min eviga optimism trodde att man kanske skulle hinna sitta en gång till på balkongen innan kylan kom.