söndag 24 januari 2010

Tänk att jag blev som min pappa ändå

Tänk vad jag drömde om att vara morgonpigg, som ung. Jag vaknade av min pappas knattrande på skrivmaskinen, ofta satt han och skrev eller så läste han tidningarna vid köksbordet med arga eller entusiastiska utrop över händelserna i världen. Själv var jag som en zombie och orkade knappt med hans energi vid den första morgonkaffekoppen. Kaffekokning var det enda han gjorde vid spisen för övrigt... forna tiders män!
Vad mycket man skulle hinna, tänkte jag sömnigt då, om man var som pappa.
Nu är jag som pappa. Vaknar tidigt och kan inte somna om. Men hinner jag så mycket? Näää, energin liksom spretar åt olika håll.
Men däremot slår jag mig ner vid den första morgonkaffekoppen, njuter och prasslar med mina tidningar. Som pappa.

2 kommentarer:

Annika Estassy sa...

Att sitta och prassla med tidningarna om morgonen är inte det sämsta. Att samla ihop tankarna är också ett jobb!

elin sa...

jag älskar också min lilla morgonritual: te, macka med cheddar och tidningen. bästa stunden på dagen ibland.
kanske blir det tidigare o tidigare för mig också...