https://www.instagram.com/evaswedenmark/

fredag 12 februari 2010

En sjukdom utan nåd i detta drama om makt

Jag har varit väldigt absorberad några dagar av min nattläsning. Äntligen köpte jag Hanne Vibeke Holsts Drottningoffret, den tredje delen i den berörande serien om kvinnor i politiken i Danmark. De två första böckerna /Kronprinsessan och Kungamordet/ var också teveserie med bl a Alexandra Rapaport - väldigt bra serie. Böckerna var också bra, spännande.
Den tredje tog andan ur mig. Här är det den kvinnliga partiledaren som är beredd att bli Danmarks nästa statsminister, men vad ingen vet är att hon drabbats av en ärftlig Alzheimer som har ett snabbt förlopp. Hon vet men berättar inte för någon. Man är som läsare inne i hennes huvud, det är så smärtsamt och så inträngande skildrat att det gör ont i mig. Kanske är det min mamma jag tänker på, honvar alltmer dement de sista åren av sitt liv och det var så fruktansvärt grymt och plågsamt att se hur hon försvann in i en annan värld där oroliga fantasier tog över.
"Ni kom ju inte till mig på sjukhuset", sa hon sorgset när hon legat inne. Vi hade varit där hela tiden men hon glömde och sörjde och det gjorde så ont.

Ja, det är ju en annan värld i boken, den högsta politiska toppen, som Hanne Vibeke Holst så skickligt skildrar. Jag kunde inte sluta läsa, jag har läst till fyra på natten för att se hur det skulle gå i detta obönhörliga drama om kvinnor, relationer, politik, åldrande och en sjukdom utan nåd.

5 kommentarer:

Maria Björkman sa...

Ja, den var bra! Det var tomt när den var slut, minns jag.

Granne med potatisodlaren sa...

Om du tycker att den är läsvärd ska jag prova. Det vore kul att återskapa kontakten med Hanne Vibeke Holst.

KaosJenny sa...

Åhå, jag har börjat läsa den nu... Känns riktigt bra. Förstår precis vad du menar, har man en bra bok brukar man inte kunna släppa den även om man ligger på minus när det gäller nattsömn och egentligen inte har "råd". En bra bok njuter man av och sen känns det lite tomt.. Hanne har hittills inte gjort mig besviken. Kram

Jane Morén sa...

Eva det är en verkligt skrämmande värld för de oroliga dementa. Jag har sett det mycket när jag arbetat i vården och skrivit en hel del om det. Åh vad extra ont det måste göra när det gäller ens egen mamma. Den boken ska jag försöka få tag i. Måste man läsa de andra delarna innan?

Evas värld sa...

Det är något med hennes text, man sugs in i den. Sen kan jag tycka att det ibland är för detaljerat, för många ord och beskrivningar men hon skapar ju en värld jag som läsare känner mig fullkomligt delaktig i med ett kvinnligt perspektiv som är alltför ovanligt.

Det var tomt när den tog slut, Maria!

Granne om du gillade hennes tidigare böcker kommer du säkert att tycka om denna.

Kaos-Jenny! Och visst är man lite galen som inte drar ut på njutningen utan blir som ett barn: Bara ett kapitel till... och ett till...

Jane! Läs absolut de andra först, det är samma personer som kommer igen i uppgång, fall, uppgång igen... Men den tredje delen lämnar mig inte eftersom man kommer så in i huvudpersonens allt sjukare hjärna och det är så grymt.
Annars har Gunilla Linn-Persson skrivit en fantastisk liten roman om livet på en ö där hennes granne och vän är en dement gammal kvinna. Kärleksfullt och fint som alltid hos Gunilla Linn Persson