https://www.instagram.com/evaswedenmark/

måndag 1 februari 2010

Jag undrar ibland över varför vårt spännande samarbete är så osynligt i media

Sedan mitten av 90-talet har vi skrivit böcker tillsammans under pseudonymen Emma Vall. Fem vuxendeckare, fyra ungdomsdeckare, tre barndeckare, en debattbok, en barnbok. Men när media skriver om författarsamarbete finns vi aldrig med. Jag undrar vad det beror på att vi både i dagspress och olika magasin är så totalt osynliggjorda??  
Nu presenteras författarsamarbete återigen som  DN skrev häromdagen som någonting nytt i samband med ett fascinerande antal artiklar (och sedan monumental sågning)  av  Liza Marklund och James Patterson. Varför är Emma Vall så osynlig trots att vi har så mycket att berätta?  Det är som om vi är utanför det etablerade författar-Sverige det skrivs om på kultursidor och i olika magasin. Det är samma namn som ständigt återkommer där. Bloggosfären däremot skriver om våra böcker?
Det sätter myror i huvudet på mig att även till exempel Damernas Värld, Ameliagruppen, Femina i stort sett aldrig nämner någon av våra böcker eller vårt samarbete fast jag tycker att innehåll, kvinnligt samarbete, med mera borde vara intressant för deras läsare - ja, vi vet ju att det är intressant eftersom vi har så många kontakter med deras läsare på andra sätt och de vill veta allt om hur ett så långt och rikt samarbete fungerat och fungerar. Men för dessa kvinnotidningar finns vi inte. Inte våra böcker heller.
Det är märkligt hur ett så litet antal personer alltid syns i media, medan andra, som kanske vi, hamnar så utanför? 

19 kommentarer:

Kimselius sa...

Håller med dig om att det ständigt är samma namn som tjatas om och om igen i media. Kan det bero på lobbying, mutor, eller att journalisterna inte läser så mycket böcker utan håller sig till några få utvalda stora namn som de känner till... Debatt! Vad tror du?

Granne med potatisodlaren sa...

Det handlar om hierarkier. Bäst är gift med rätt kulturperson, uppväxt i rätt kulturella familj, rätt umgänge, rätt klädsel och rätt utseende.
Sämst är uppväxt utanför kulturella cirklar, inga kulturella vänner placerade på kulturredaktioner, förlag och tv/radio, ensamstående med låg inkomst av brödjobb, överviktig med vanliga kläder.

Titta på listan över redaktionen på Femina t ex. Vilka i redaktionen hade mammor som var anställda för 20 år sedan?

En person som vill synas trots alla hinder får jobba hårt.

Synd på Emma Valls pärlor. Jag har varit fascinerad över ert samarbete sedan Kattjakt kom. Mycket för att ni valde att skildra Sundsvall och en helt vanlig vardag.

Var dag bär guldkorn sa...

Just så ... Har det inte alltid varit så också att när media väl uppmärksammar samarbete som författarpar så har det antingen varit män, eller åtminstone en man och en kvinna?
Jag har min personliga tes om att kvinnor fortfarande osynliggörs väldigt starkt i Sverige så fort de försöker framträda i grupp. Enskilda kan få synas, men kvinnogrupper är hotfullt o förbjudet (i alla fall att lyftas fram som man gör med män i grupp). Se hur det var med Agneta Stark, Maria-Pia B och Ebba W B på 90-talet, Kvinnolistan förra valet ... Och detsamma i kultursfären.
Samma sak har jag sett i arbetslivet också. Enstaka kvinnor kan få makt, men inte en grupp.

Victor Estby sa...

Eva. Håller med dig. Det är mycket märkligt att ni inte förekommer oftare i media. En klen tröst kan vara att ni inte är ensamma. Farsans och mitt samarbete nämns också sällan, trots att det är en bra story. Men vi kämpar på, så får vi se om det vänder.

Evas blogg sa...

Och jag instämmer helt i vad Eva skriver. Det handlar om så många andra aspekter än just själva skrivandet och dess process. Tyvärr. Och jag skulle gladeligen läsa mer om Emma Vall och ert sätt att skriva tillsammans. Tror att det är många som skulle ha stor behållning av det.

Evas värld sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Evas värld sa...

Uppriktigt, Eva och Kim och Guldkorn, jag brukar inte gnälla om detta för då betraktas jag väl som bitter. Men jag skulle vilja att någon räknade antalet gånger M, Amelia, Tara och Damernas Värld skrivit om, intervjuat, utsett till årets kvinna, recenserat Liza Marklund, Camilla Läckberg och några få till. Alltid samma namn. Ser man Tilde de Paula intevjua författare i teve är det också en grupp av kvinnor som alltid är med i hennes program när de skrivit något. Martina Haag, Denise Rudberg, Liza förstås etc...Jag tycker Emma Valls böcker är lika bra, jag tycker vi är lika roliga, att vi har minst lika mycket att säga och att vårt samarbete dessutom är unikt men det är som om det finns en svart tjock mur omkring oss som vi inte rår på.
Ibland tror jag att vi skriver om människor utanför centrum, utanför de cirklar där de mediamännsikor rör sig som skriver om andra de träffar i mediasammanhang. Jag rår inte på det. Det är väl bara att fortsätta skriva men ibland blir jag arg. Eller hur Kim? Du kämpar ju också så intensivt. Jag är jätteglad för debatt - och kan inte Ameliagruppen rannsaka sig?

Kimselius sa...

Jag tycker det är jättebra att du tog upp detta, för jag är av precis samma inställning som du. Det känns frustrerande att alltid se samma människor i alla tidningar och i alla program, inga nya ansikten. Har förstått att man måste känna någon för att de ska skriva om en, eller så ska man ha någon som lobbar bra för en. Ett stort förlag... Men de tycks också bara satsa på några få utvalda namn i sin stora författarskara. Det känns som om allting går mot likriktning, att alla människor ska läsa samma sak. Jag skulle någon gång vilja se att de stora tidningarna vågar skriva om någon som inte är så känd, ingen debutant, utan någon som kämpar på och skriver för skrivandets egen skull. Hur gör vi för att synas bättre i media? Förslag! Kramisar Kim

Evas värld sa...

Problemet med mina journalistkompisar är att de är så noga med att inte skriva om människor de känner för att det inte ska vara på något sätt nepotistiskt, de är väldigt etiska. Så det blir moment 22, de vi känner vill inte skriva om oss, just därför och de vi inte känner tycker väl vi är ointressanta fast vi inte är det. Vi brukar skoja om det Annica och jag - våra bärböcker är lika bannlysta i media - om att våra böcker utspelar sig nära livet men långt från Stureplan - och det gör väl våra liv också - men det borde ju inte vara ett hinder. Tvärtom!
Och det beror inte på att t ex Bärboksförlaget inte bearbetat t ex Ameliagruppens tidningar, de skickar brev, ringer, skickar böcker men vi bemöts bara av den stora iskalla tystnaden. Tre kvinnor som skriver ihop, olika generationer, kvinnotema - det borde ju vara intressant tycker jag som själv är journalist - varför är det inte det då? Liza hade inte varit där hon är om hon inte hårdmatchats i/av media. Så är det.

Granne med potatisodlaren sa...

Eva du har riktiga journalister till kompisar. Tänk om alla vore lika noga med att följa våra etiska regler.
Om Liza vet jag att hon anställde en pr-byrå redan 1998 när den där boken som inte var sann kom ut första gången. Det var en ihärdig människa som skickade artiklar och pressmeddelanden gång på gång. Hon förskönade Lizas liv och till slut var det någon som nappade.
Vår dåvarande kulturredaktör skrev sin recension av den första deckaren på samma språk som Liza hade använt i boken. Det var inte poppis om man säger det snällt.
Hennes journalistkompisar är kanske inte lika mycket journalister och följer kanske inte de regler som ska följas.
Vad gjorde hon hos Skavlan nu igen???

Kimselius sa...

Dåliga journalistkompisar ni har som inte förstår att ni har något viktigt att berätta! Jag kan förstå om det är släktingar som inte vill skriva, men kompisar... Dålig ursäkt från deras sida. Gå på dem igen och ge er inte, det gav ju resultat för Lisa Marklund...
Intressant läsning "granne med potatisodlaren", men hur många har råd att anställa en pr-byrå?

Sofie B-C sa...

Jättebra att du tar upp frågan. Klart att ert underbara samarbete ska synas och höras! Håller med Kim och Eva vad gäller att ligga i, trycka på. Ni har ju en enorm produktion att komma med. Flera av mina favoritförfattar tycks försvinna i mängden. Jag undrar ofta hur det gått till. Ninni Holmqvist t ex, som skriver så fantastiskt -hennes böcker finns inte ens att få tag på längre. Synd att PR går så snett.

Lilla O sa...

Håller med dig och skäms för att erkänna att jag inte läst mer än ett par av ungdomsböckerna och det var ett bra tag sedan. Visste inte ens att ni skrev längre och det tyder definitivt på allt för dålig publicitet. Hoppas att det blir ändring.

Annika sa...

Att det alltid är samma personer som plötsligt förekommer överallt gäller inte bara författare och det handlar givetvis om marknadsföring. Ni får skapa en präktig skandal eller resa er från ett djupt missbruk eller skriva ett mycket kontroversiellt debattinlägg eller... För det verkar vara så det är - en bra bok/skiva/film räcker inte längre. Media kräver extra kryddning.

Christina sa...

Hej Ewa,
jag har ju sett dina kommentarer hos Eva i Jämtland, men inte förstått förrän idag att det är du som en en av de tre utgör Emma Vall.
Jag satt och bläddrade i Opals bokkatalog idag efter att ha skickat iväg den tredje omslagsillustrationen till bokserien om Sunna & Sixten.
Då kände jag igen bilden, den bild du har som avatar.
Så lustigt att du just skriver om Vall-konstellationen idag när jag kikar in här.

Jag ville bara säga hej, och hälsa att jag gillar böckerna :)
Jag har träffat en av er Vall-tjejer på en Bonnierfest i somras.

Christina sa...

Å nej, nu försvann hela min kommentar!

Jag ville bara säga hej, för jag har ju sett dina kommentarer på Jämtland-Evas blogg, men inte fattat att du är en av dem som utgör författarteamet Emma Vall.
Idag satt jag och bläddrade i Opals katalog, och kände plötsligt igen dig, samma bild som du använder som avatar.
Lustigt nog skickade jag iväg det tredje bokomslaget idag i serien om Sunna och Sixten ;)
Det är alltså jag som har gjort bokomslagen.

Jag ville bara säga att jag tycker böckerna är jättebra!

Hej, hej!

Evas värld sa...

Tack för alla uppmuntrande kommentarer och goda råd. I början kämpade vi på och tjatade på förlaget, skrev förslag till pressmeddelanden etc etc - men till slut är det en energi man vill använda till skrivandet. PR-byrå är nog bra för dom som har råd, Eva! Bengt Nordin ville skriva kontrakt med oss efter första Amandaboken men Alfabeta vägrade låta oss göra det sorgligt nog. Kortsiktigt nog av förlaget!

Christina, dina omslag är jättefina, det ska bli så kul att se Dolt i färg, härligt att du gillar böckerna.

Lilla O - jo vi skriver, i olika konstellationer, dels var och en för sig, dels skriver Maria och jag barnböcker nu senast "Till havs med Black Bird", Annica och jag skriver Bärserien ihop och så skriver vi som Emma Vall, just nu barndeckare. Inte lätt att hålla reda på allt :)

Sofie! Ja det är ett problem som gäller många, det finns ju så mycket bra böcker därför är det så tråkigt att alla media samtidigt fokuserar på så få. Och att deras val hela tiden är så överraskande lika. I bloggvärlden finns en helt annan nyfikenhet och öppenhet som jag är så glad över.

Evas värld sa...

Annika! Det är ju ett elände att vi är så lite skandalösa :) Men skämt åsido så är det märkligt hur likartat alla tidningar väljer, svårt ibland att förstå varför vissa hajpas så medan andra sopas under mattan - man kunde ju låta bli att bry sig men det betyder otroligt mycket för försäljningen. Och därmed för möjligheten att få ge ut flera böcker. Eller som med Bärserien kunna ge ut dem i pocket.

Jane Morén sa...

Jag har också svårt att förstå hur böcker väljs ut som intressanta eller inte intressanta och det är synd att de har sådan makt att liksom visa vägen för andra som då heller inte uppmärksammar. Det är som det är en flock som inte kan göra egna val utan bara hänger på. Ert unika samarbeta borde verkligen uppmärksammas. När jag fick reda på, här på din blogg om att ni var tre kvinnor som skrev tyckte jag det var fantastiskt! Och så många böcker som ni skrivit!