https://www.instagram.com/evaswedenmark/

måndag 1 mars 2010

När ljuset tänds och visar mina tårfyllda ögon

Temat böcker och tårar var engagerande. Nu är det så många olika kommentarer på det inlägget att jag måste få ta upp en som Victor och jag skojar om just nu - men lite på allvar är det! Vi brukar någon gång gå på pressvisningar av filmer (ja var och en för sig alltså, inte tillsammans). Jag har ofta tänkt då att alla är så coola - om man med cool i detta sammanhang mer menar oberörd. Det är nästan aldrig någon som gråter och folk reser sig upp med vanliga ansikten och går ut. Jag tycker det är jobbigt att gråta på bio. Jag tycker inte om att ljuset tänds över mina tårdränkta kinder. Jag tar för säkerhet skull aldrig maskara på mig när jag går på en sorglig eller möjligtvis sorglig film - man kan ju aldrig veta vad som sätter igång känslorna. Det som är bra med pressvisningar eller bio mitt på dan är att man kan sitta ganska ensam och gå helt upp i filmen. Jag har kompisar som pratar om filmen vi ser medan filmen visas... det är svårt. Jag vill verkligen sitta i min lilla bubbla och gå in i filmen, uppleva den. Men att plötsligt prata kanske också är ett sätt att distansera sig från känslor man inte klarar av? Är man ironisk är man ju inte lika gråtbenägen, kanske?

14 kommentarer:

Matildas fikarum sa...

Då skulle du gå på bio i Sydney. Folk snyftar och hulkar utan skam och när man lämnar salongen efter en sorglig film går alla som gråtit och letar efter snorpapper, med mascaran rinnande. Till och med gubbarna gråter en skvätt, utan att skämmas det minsta.

Granne med potatisodlaren sa...

Film är starkt. Och jag är lättrörd. Två storheter som ger många tårar. Signe, 18 år, säger världsvant, när vi tittar tillsammans, Mamma man behöver inte gråta. Jo, man behöver gråta säger jag.

Anne sa...

ironi är det självklara sättet att distansera sig från olika djup, anser jag. Att ha kontakt med sin gråt känns mer intressant. Kram

Evas värld sa...

Precis som ni tycker jag det är viktigt att ha kontakt med sin gråt och sina känslor av sorg. Vet du Anne, jag lyssnade på en intervju med Inger Edelfeldt på Tendens i P1 just och tänkte på dig. Kan du inte lyssna på det?

Evas värld sa...

Matilda! Jag skulle uppenbarligen älska att gå på bio i Sydney!

Annika sa...

Här har du en gråterska till! Och det är som du säger - man vet aldrig vad som kan sätta igång känslorna, jag blir alltid lika förvånad över min egen reaktion. Om hela salongen gråter då gråter inte jag. Sedan smyggråter jag när ingen annan verkar göra det. Mystiskt...

Evas värld sa...

Ibland - men sällan - blir jag arg på mig själv när jag gråter - det är då jag känner att min gråt nästan är frammanipulerad av en skicklig regissör som vet vilka knappar han/hon ska trycka på.

Var dag bär guldkorn sa...

Frammanipulerad gråt ... ja, det kan vara riktigt jobbigt när man känner det. Men annars mörkar jag sällan på bio längre, folk får se mig gråta när jag går ut. Kan också vara bra att få vara ifred en stund efteråt, för med sådana filmer som berör starkt vill jag inte prata med någon efteråt heller på en bra stund.
Känner dock igen det där med pressvisningar, hur hårt alla håller om sin mask efteråt, det är riktigt trist tycker jag. Utom när jag såg Lija4evers pressvisning, det var en väldigt tagen presskår som stapplade ut ur biografen. All pansar var av.
Ett stort gråtminne annars är från en musikal, Kristina, när jag såg den första gången i Göteborg. Jag hade en ny svart tröja och i första pausen var den plötsligt alldeles fjällig runt halsen. I andra pausen än mer och längre ner och då kom jag på vad det var för vita små flagor. Saltavlagringar efter mina tårar. För att inte snörvla för ljudligt hade jag bara låtit tårarna rinna.

Evas värld sa...

Guldkorn! Lilja 4ever har jag faktiskt aldrig vågat se - tror jag minns din reaktion efter pressvisningen.

Victor Estby sa...

Gråtit och skrattat ännu mer ikväll. Att se film hemma kan vara att föredra:
http://victorestby.blogspot.com/2010/03/aldrig-for-sent.html

Victor Estby sa...

Gråtit och skrattat ännu mer ikväll. Att se film hemma kan vara att föredra:
http://victorestby.blogspot.com/2010/03/aldrig-for-sent.html

Evas värld sa...

Victor nu måste jag omedelbart titta på vad du gråtit och skrattat åt!
5 minuter senare: Åh - verkar fantastiskt, den har jag inte sett!

Victor Estby sa...

Den måste du se, Eva! Morgan Freeman brister ibland i trovärdighet, men Jack Nicholson är magnifik! Jag blir så glad över att se honom. Han blir bara mer briljant och infernalisk ju äldre han blir. Det är också trösterikt!

Anonym sa...

vad jag letade efter, tack