https://www.instagram.com/evaswedenmark/

fredag 5 mars 2010

Vad har du som är wabi sabi hos dig? Jag har mitt danska teakbord


I ett wabi sabi-hem finns bara sådant som någon tycker om, använder och vårdar. Att bara ha det ostädat, rörigt och att spara på trasiga saker är inte wabi sabi. Varje föremål ska ha en historia att berätta. Minnesföremål och arvegods får sin  plats och vårdas ömt.
I Japan, berättar Sköna hem,  läs här, magasineras ägodelar och byts med jämna mellanrum ut mot de som stått framme i hemmet – så att föremålen inte glider in in glömska och vanans osynlighet. Min son brukar  kärleksfullt säga till mig: "Mamma, du har så fina saker, men varför måste allt vara framme samtidigt?"

Ett föremål som betyder mycket för dig, ger dig den känsla som wabi sabi går ut på. Vad är mest wabi sabi hos mig? Jag väljer mitt danska köksbord i teak från femtiotalet med stolar till. Mamma och pappa köpte det i slutet av femtiotalet och det stod alltid i mitt hem. Inte i köket som hos mig utan på hedersplats i vardagsrummet. Nu finns det hos mig och jag älskar det vackra nu lite slitna teakbordet och de åtta stolarna. På bilden ser ni min familj i femtiotalsmiljö, vid bordet, samma bord jag nu har. Väldigt wabi sabi, väldigt älskat!
Vad har du som är wabi sabi hemma hos dig?

24 kommentarer:

Anneli sa...

Så mycket värme och härliga minnen det måste finnas runt det bordet.
/Anneli

Kimselius sa...

Underbar historia.

Min wabi sabi är en tavla föreställande en leende baby. Den hängde i "herrummet" hos min farmor och farfar när jag var barn.

Åh, vad jag älskade den tavlan och längtade efter en hoper små gulliga bäbisar som låg så där och log mot mig. När farmor och farfar dog ärvde jag tavlan och den hänger nu på min sovrumsvägg, lika älskad som förr. Den för inte bara med sig minnen av hur jag längtade efter alla dessa rosenkindade små barn, utan den för med sig minnen av släktträffar med fastrar, farbröder, mor, far, farfar, farmor och alla mina älskade kusiner och syskon. Ett minne av en svunnen tid, det är min wabi sabi.

kramisar Kim

Annika sa...

Inget i mitt hem är rörigt, ostädat eller trasigt. Jag blir stressad av det. Jag kanske är lite wabi sabi då? En möbel jag aldrig kommer att göra mig av mig är det gamla slagbordet från Hälsingland. Det tillverkades av för typ 100 år sedan och vi hade det som matbord i köket i huset vi bodde i när barnen var små. Det är fullt av alla möjliga märken och jag älskar det.

Anonym sa...

Jag tycker nog att mycket i mitt hem är lite wabi-sabi även om en del är nytt så blandar jag ju mycket gammalt, ärvt, också. Vad tycker du Eva, du som nyligen var hemma hos mig?
Tycker ditt wabi-sabibord är underbart vackert!
Kram J

Ps. Sprang in i unge herr E med sex veckor gamla M i kväll på en fotoutsällning på Kulturhuset. Det var kul!

Evas värld sa...

Anneli, så är det, så många minnen så långt tillbaka.

Kim! Så fint - visst är det en fin tanke att ha saker som påminner om tider som gått och kära människor man haft i sin närhet, minns och saknar

Annika - ditt bord låter ju verkligen wabi sabi - jag älskar tanken på att bevara och vårda det som är fint i stället för att kasta och köpa nytt

J! Unge herr E med familj kom till mig efter utställningen, härligt spontanbesök! Ditt hem är så wabi sabi med sin blandning av noga utvalda saker du tycker om och haft länge tillsammans med sådant som är nytt och fräscht. Hela det sätt ditt hus vårdats och verkligen finputsats av sin förre ägare och av dig känns ju i atmosfären som en varm kram när man besöker det!

KaosJenny sa...

Härligt bord... Vi har massor med wabi-sabi här hemma. Farmors gula skåp, morfars förlovningssoffa och ett Perstorpsbord som verkligen tål kniven. Naturliga saker som stenar och pinnar släpar barnen ofta in. Däremot har vi rätt stökigt så det kanske inte räknas som wabi-sabi Kram

Evas värld sa...

Kaos-Jenny - det där med stökigt känner jag igen. Det tycker jag inte är så viktigt. Det visar att man lever i hemmet, hem med barn och utan stök det går inte ihop! Jag tycker för min del alltmer just om sådana släktsaker du räknar upp. Möbler med minnen, det är fint!

Anonym sa...

"...som en varm kram..." Vad fint uttryckt!
Kram J

Monica sa...

De är så vackra teakborden, behöll mammas och pappas också från 50-talet med en hylla under, är svängt och jättevackert. Du kanske vill ha det lite slitna kvar men jag putsade hela ytan med sandpapper, på slutet med ett väldigt fint och borstade av det, sedan oljades det in flödigt med teakolja, fick torka in och resultatet blev fantastiskt! Ny lyster och glans, helt perfekt, små repor fylldes igen, tror det tackade mig för lite ny näring:-)

A home far away sa...

Kikar in och önskar trevlig helg!

Kram Gunilla i Singapore

Evas värld sa...

Monica! Jag behandlar mitt med teakolja men det är ganska fläckigt och jag funderar på att slipa - du tog alltså helt enkelt bara sandpapper? Ja det kanske är en idé? Stolarna har jag fått lämna in till limning, det blev bra!

Gunilla! En glad helgkram till dig i Singapore.

Pensionären sa...

Härligt bord och wabi sabi låter på nåt sätt självklart. Lottas största intresse är inredning så vårt hem är i ständig förändring men i stort sett allt är sånt som är älskat och har en story (även om den kan vara kort hos just oss och en del är i diverse förråd dessutom). Att varje dag se sånt man tycker om och gläds åt är ju egentligen fantastiskt.. det önskar jag alla att få uppleva.

Evas värld sa...

Pensionären! Det verkar ju riktigt wabi sabi att stuva undan och sedan plocka fram igen och njuta. I synnerhet av älskade ting med en historia. Men så mycket som du verkar träna undrar jag hur du hinner möblera om också :-) - men det kanske är tack vare träningen du orkar kånka omkring möbler?

Monica sa...

Ja jag tog bara vanligt sandpapper för trä, ganska finkornigt det första och avslutade med ett jättefint, det blev som mjöl slipdammet och jag visste ju inte alls om jag gjorde rätt men teak är verkligen ett underbart träslag och jag tycker nästan bordet blev finare än ursprungligt. Jag gjorde det för hand och kunde då trycka lite extra på en djupare repa som helt försvann. Och så lätt att fixa. Jag är en sådan som inte gillar kantstött och Shabby chic men det är ju en smaksak. Trevlig helg!

Jane Morén sa...

En brevkniv med huvud av en häst är det som jag känner är en viktig sak som står för mycket känsla. Den är det enda min mamma har efter sin pappa och jag har fått den av henne. Den är vacker och jag tycker om att den är så gammal, min morfar föddes 1867 och jag fick aldrig chans att träffa honom.

Evas värld sa...

Så fint det låter Jane - det kanske du bloggar om en dag och visar en bild? Kram!

JA sa...

Jag får inte ihop den här tolkningen av konceptet wabi sabi med vad som tydligen är des grundidé. Se beskrivningen på wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Wabi-sabi

Är det Sköna Hem som gjort en underlig tolkning eller är det en sedvanlig västerländskt omtolkning av ett asiatiskt begrepp?

Evas värld sa...

Jag läser länken du refererar till: Wabi now connotes rustic simplicity, freshness or quietness, and can be applied to both natural and human-made objects, or understated elegance. (...) Sabi is beauty or serenity that comes with age, when the life of the object and its impermanence are evidenced in its patina and wear, or in any visible repairs.
Tja... inte så långt ifrån Sköna hems definition, tycker jag.

JA sa...

Fair enough, jag ser bara inte att aspekten att det ska vara ett objekt som betyder mycket för en, eller som representerar minnen, finns med i den japanska teorin. Det känns som en västerländsk tolkning av konceptet - inte skulle man utifrån den japanska teorin fästa sådan vikt vid ett objekt? Där känns det som om det mer handlar om att uppskatta saker som är icke-perfekta, just för att de är icke-perfekta, inte för att de representerar några minnen för en. Därför min teori om att det röde sig om en Sköna Hem-ifiering av en österländsk teori. Det är i så fall inte första gången. Tyvär... ;-)

Evas värld sa...

JA - jag är så kär i det nötta, stötta med kärleksminnen fyllda... så jag älskade att få ett namn på motsatsen till slänga, köpa nytt, ha blankt och onött! Kanske är det en modern västerländsk tolkning - men fint är det:-)

Monica sa...

Jaaa, 1600-talets japanska estetik, teorin har som utgångspunkt att allt är förgängligt och att se det sköna i det icke perfekta, i hantverket, i utsprungsmaterialet. Wabi översätts med rustik enkelhet, renhet, lågmäld elegans. Sabi med patinan som kommer med stigande ålder. Stämmer mycket med vårt 50-tal, den design och renhet som var då och om vi ställer fram de föremålen är de ju inte idag helt perfekta. Är lite som vi själva:-) Och med det följer väl en viss nostalgi? I Japan har man föremål framme som sedan byter plats med några andra så inga ska känna sig bortglömda. Och i alltsammans är det en organistion fri från rörighet och stökighet. Men känslor för vissa föremål har väl de också annars struntade de väl rent logiskt i dem? Som en trend verkar det komma här, motvikt till Shabby chic, att hälla en burk vit målarfärg över alla möbler och sedan gnugga fram lite slitage=konstgjort, medan WS representerar det äkta som vi då mer kan blanda in i våra moderna miljöer.

elin sa...

nästan inget i mitt hem är wabi sabi:(
Eller det skulle väl vara mattan och böckerna...
Jag behöver nån som kommer hit o trollar till allt det andra!

Evas värld sa...

Monica så härligt det låter. Och jo, jag gillar den där patinan jag fått med stigande ålder :) - det gäller både för mig och mitt bord att åldras med behag!

Evas värld sa...

Elin - det som är mest WS hos dig är den lilla kantstötta turkosa skålen du har, den som mormor en gång ägde. kantstött, kärlek och minnen.
Kanske din Bersåservis? Mattan är för ny. Faster Elsas gamla teakbord?
Puss!