söndag 23 maj 2010

Blåögd eller tillitsfull? Tur att jag har vänner

Vilken chock jag fick när jag kom ut till ön i lördags. Jag var ivrig att se verandan som snickaren skulle ha gjort färdig åt mig i höstas. Jag har sett bilder och det såg fint ut - men när jag tittade på den i verkligheten så var inga av plankorna fastskruvade. Allt låg löst och det saknades bräder. Jag blev så ledsen. Jag hade verkligen litat på den snickare som byggt åt mig. Och det är klart att jag borde ha åkt ut och kollat, men jag åkte till Vietnam och sedan kom snön. Undanflykter. Sanningen är den att jag är urdålig på att ställa ordentliga krav och så gärna vill tro att det är rätt och riktigt. Blåögd eller tillitsfull?
Min kära Annica såg hur fövivlad jag blev och hon vet hur svårt det är för mig att fixa verandagolvet. Nu har hon lovat att hon och hennes man skruvar fast allt virke. Vilken vän! Det blir en riktig tack- festmåltid sedan på den fina verandan.
Jag ska bara bygga en trappa också från huset och ner till verandan, den hann han inte heller med, snickaren.

15 kommentarer:

Var dag bär guldkorn sa...

Åh nej, fy sjutton, Eva! Det var verkligen trist att höra. Du som längtat o glatt dig så åt verandan, som kostat på en massa för dig.
Men var ändå glad för din blåögdhet. Det är en finfin egenskap att lita på människor och jag tror att man mår väldigt bra av det i långa loppet, även om smällarna är brutala.
Men vad bra att du får hjälp!

Jane Morén sa...

Vad tråkigt Eva jag förstår du blev ledsen. Självklart ska man kunna lita på folk, det är inte ditt fel att han misskött sig, en hederlig snickare tar ansvar, lämnar absolut inte lösa plankor utan att meddela det så att ingen går och skadar sig och åtgärdar det fortast möjigt. Riktigt dåligt av snickaren! Har du betalat redan? Jag tycker du ska gå vidare med detta om du orkar.

Jenny L sa...

Vad trist Eva! Tillitsfull är du. Absolut inte blåögd. Men härligt med vänner som sagt. Och konstigt nog så är det vid såna här situationer som man får bevis på att man har bra vänner. Så inget ont...

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Guldkorn, ja du vet ju att verandan tog alla mina pengar förra året så det känns snopet. Men nu får jag hjälp och vi kommer att kunna sitta på verandan i sommar och njuta.

Jane, jag borde lära mig att göra riktiga avtal men så bestämmer jag mig för att snickaren verkar så pålitlig. Varje gång tar det dubbel tid och kostar dubbelt mot vad dom sa, jag tycks inte lära mig. Men i år ska jag inte göra något mer än sitta på den nya verandan och njuta. Och inte sväöra över snickaren, glömma honom....

Jenny! Jag tänker som du, härligt med vänner som ger en tilliten tillbaka! När du kommer till min ö ska allt verandan vara klar!

Anonym sa...

Men underbara Eva... " Jag åkte till Vietnam och sedan kom snön"...
Vilken mening!
Skriv en bok med den titeln!

Granne med potatisodlaren sa...

Jag kan inte begripa varför det är ok för hantverkare att göra så här. Varför ska man behöva stå över dem och peka med hela handen, de är väl inga barn?
Vilken tur att du har så fina vänner som kan avsluta jobbet. Och du har ju så bra recept att bjuda på.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Carina, ska tänka på det! Allt blir fördolt i det vita kalla, vad som döljs inunder är outgrundligt tills våren kommer.

Eva Granne, visst är det hopplöst och det mest hopplösa är att jag aldrig lär mig. Allt låter så bra på något sätt!

Matildas fikarum sa...

Jäkla lurendrejeri, alltså. Visst blir man ledsen! Sånt händer mig också ofta, det är som om man blir avläst som snälldum eller nåt. Men nej, det är inte ditt fel, så skit i den svinpälsen. Det är ingen idé att bli ledsen för idioters skull, världen är full av dem. Hans karma kommer nog ifatt honom tids nog, ändå. Tur att du har fina vänner! Och njut nu riktigt ordentligt när det blir färdigt.
Stor kram

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Matilda, tack för uppiggande kommentar! Snälldum - ja det är just vad jag är i sådana här fall. Och jag tänker göra som du säger - bara strunta i honom i stark förvissning om att hans synder kommer ifatt honom en dag.

Jane Morén sa...

Jag hoppas ändå att du en dag när du vilat länge på verandan och hämtat kraft ser efter om det är något du kan göra. är det inte underförstått i branschen att uppförandet av en veranda innebär att plankorna ska vara fastspikade. Hör med branschförbundet. Här om de tidigare fått in klagomål. Fråga om det finns något du kan göra. Tänk om vi skulle hålla på så mot våra uppdragsgivare.

Annika Estassy sa...

När folk uppför sig illa brukar jag tänka att "What goes around, comes around". Det man ger är det man får tillbaka, förr eller senare. Så var glad för att du litar på folk! Men du skulle kanske kunna ringa hantverkaren och bara ställa frågan "brukar du aldrig skruva fast plankorna när du bygger en altan"?

elin sa...

Va! Vad sjukt!! Alltså vad är det för fel på hantverkare. Vi kanske kan ta en dag när vi alla spikar.. Och festmåltid till annica!
puss nuff

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Jo Annika, den där hantverkaren ville gärna ha bilder från min altan på sin hemsida - så blir det inte och jag tror inte han ska be mig om rekommendationer - så dumt för honom, jag har massor av ohändiga kompisar som skulle ha behövt hjälp!

Elin, javisst är det konstigt! Vi tar en spikardag snart med efterföljande underbar middag!

Monica sa...

Ser det också så som Annika, det man ger får man tillbaka på ett eller annat sätt, om man är vänlig och omtänksam och litar på folk så får man mycket tillbaka också. Så småningom, men man kanske inte ser det först. Eller om man är som hantverkaren, det kommer också tillbaka på något sätt, tycker att det ofta stämmer. Men väldigt trist att inte kunna lita på yrkesfolk, tror många blir drabbade. På landet fixades och stylades ett hus väldigt mycket och det var en välkänd firma på "bygden" som gjorde allt. De nya köparna höll på att få ström i sig, spis var felinstallerad m m. Fattar inte att man vågar göra så eller är det okunnighet? Lycka till med verandan nu!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Monica - ibland tänker jag att det är så när jag ser inredningsprogram. Snabbfix, vacker yta... men sen då?