tisdag 25 maj 2010

Kunde jag vrida tiden tillbaka skulle jag nog hamna just här - Enskede i syrenernas tid

Vännen Eva skriver att hon är hänryckt denna tid mellan hägg och syren. Det låter underbart, jag ska låta mig hänryckas jag med! Jag har en speciell relation till syrener. Doft- och synminnen från barndomen. mammas och pappas förtjusning över alla syrener på sommarstugetomten på Alnö. Hur pappa vårdade dem och knipsade av de vissnade blomklasarna med sin lilla tång, som jag har kvar.
Lyckliga år och vårar i Margaretaparken med Enskedespelet, här är jag med Ellen, på bilden ovan finns Elin och Emil. 
På vår tomt i Enskede satte jag massor av syrener, de finns kvar. jag brukar titta och har till och med "pallat" en kvist när jag någon sällsynt gång går förbi. På skolavslutningarna hade barnen famnen full av syrener. Syrener, det är barndom, men det är också Enskedelivet, doften av syren från de små trädgårdarna, doften av syren när jag cyklade med Ellen på pakethållaren till dagis, doften av syren när vi vandrade upp till Enskedespelet och allt livgivande arbete med våra teaterförestälningar, alla dessa underbara vårar med Enskedespel, barn, kärlek och syrendoft.
Kunde jag vrida tiden tillbaka skulle jag nog hamna just där. I Enskede i syrenernas tid.

13 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Syren och Enskedespel. Det är klart att du är nostalgisk. Jag bli på samma sätt när jag någon gång får se syrenerna kring vår före detta tomt på Öland.
Längtan dit väcks alltid när syrenerna doftar. Det är verkligen doften som förflyttar mig i tiden.

Victor Estby sa...

Så vackert skrivet, Eva! Det nyper till i hjärtat. Förstår att du längtar dit. Man kan nästan säga att syrener är dina madeleinekakor?

Maria-Thérèse ~ www.afiori.com sa...

Ni har fått två vääääldigt bra recensioner nyss i Radio Västernorrland, P4! Lyssna igen via deras hemsida; det var nu strax före kl 13. Om du lyssnar på recensioner dvs ;)

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Dofter är magiska, som du säger Eva, de trollar en till platser som inte längre finns inom mindre än en sekund.

Victor, nu får jag lust att baka en madeleinekaka med små syrenblommor i.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Tack för tips, Maria-Thérèse! Då ska jag leta efter det. Eftersom du säger bra recensioner vågar jag lyssna :)

Kim M Kimselius sa...

Syrener är underbara!När vi bodde i Lindholmen utanför Stockholm hade vi en lång syrenhäck mot grannen. När vi hade gift oss och kom tillbaka hem hade grannarna satt syrener överallt på huset, spikat upp skor och satt syrener i dem, brevlådan var full av syrener och där var stora plakat med "NYGIFTA" med syrener runt om. Har glömt det fram tills jag läste dit inlägg om syrener. Konstigt hur tankarna far! Kram Kim

Monika Häägg sa...

Teater i syrénernas tid! Vad kan man väl mer begära...

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Kim, vilken underbar syrenhistoria!

Monika, mycket bättre blir det inte!

Annika Estassy sa...

Fint beskrivet Eva, en blues i syrenernas tid...

Var dag bär guldkorn sa...

Jag har just varit där, ikväll, i Margaretaparken bland syrener och alla som är barn där nu och med vuxna o gamla som spelar "Momo eller kampen om tiden" i stora tältet. Tänk, femton år sen jag själv stod på scen där med mellangrabben i magen (han som är längre än mig numera). Nu var han med o kollade Enskedespelet med oss.
Men hu vad kallt det var ute, men varmt i hjärtat.

Boktokig Eva Boström sa...

Ja, syrener väcker härliga doftminnen från barndomen. jag blir så lycklig av syrendoften!

Anonym sa...

Vad fint du har skrivit Eva!
Bilderna är underbara, och bild nummer två, den är makalöst fin, en bild av sin tid på något sätt.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Tack Carina! Mina minnen från den tiden är fantastiska. Allt finns i mitt hjärta.

Boktokig, idag fick jag veta att om man hittar en femuddig syrenblomma ska man äta upp den samtidigt som man önskar sig något, under tystnad förstås. Visst du det? Jag visste det inte.

Guldkorn: På söndag ska jag se föreställningen. Kul att du fick med dig killarna. Och jag minns: man frös!

Annika, en vemodig blues, du har rätt.