måndag 28 juni 2010

Jag ska se på det glittrade vattnet och tänka på en historia som finns i mitt huvud.

E&E tog morgonbåten. Jag vinkade av dem och gick upp för att koka morgonkaffe och njuta av friden och solen på verandan. Men spisen är död. Hoppas det bara är en propp. Varför har man för övrigt aldrig rätt proppar hemma? Det är en outgrundlig fråga i klass med den om försvunna strumpor som jag inte har svar på.
Tur att jag har en kaffekokare som fungerar.
Nu har jag druckit kaffe på verandtrappan. Jag har klippt gräs och ställt trimmern på laddning och ansat en vild hasselhäck. Jag har tvättat litet småtvätt och hängt på tork... så nu. Point of no return. Jag tar min lilla mac och installerar mig för dagen i Elins rum. Utsikten över havet därifrån har grannen inte lyckats blockera med sin galna häckplantering - även om jag såg illavarslanade många björkplantor igår där det förut var tomt och rent, han har det jobbigt med att täta till! Men nu ska jag sitta där, se det glittrande vattnet och fundera på en historia som finns i mitt huvud.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Konstigt det här med att vilja isolera sig för öppen luft och en utsikt. Han är kanske rädd för vinden?

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Han är nog bara en lessen gubbe som gått i baklås och blivit sur, det är bara mot mig han odlar sin häck och därmed döljer havet för mig, själv ser han fint. Men strunt i gubben, tänker jag, man kan inte bekymra sig om sådana männsior, han får leva sitt liv och odla sin häck, det ska inte förstöra min soliga sommar! Det är så vackert nu...

Jane Morén sa...

Låter härligt Eva. Det speciella med att följa er bloggare är just att ni drar in mig i er vardag. När jag läser det här inlägget går jag i dina fotspår och tycker mig till och med se utsikten från ditt fönster, där du nu ska sitta och skriva. Jag känner till och med våndan jag skulle känna om jag själv satt framför datorn med ambitionen att skriva en historia, alltid denna tröskel innan man kan börja.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Det är en underbar plats att skriva på Jane! Jag njuter. Nä grannen vet nog alltför väl, jag har bönat och bett i flera år att han ska ta ner sin häck som den var tidigare då jag såg havet glittra, i stället har han planterat dubbla rader hassel precis framför mina verandor och när jag försökte toppa grenarna blev jag utskälld. Men strunt samma - han mår nog mer illa av att vara elak och tjurig!
Själv är jag i tankarna i ett vackert övergivet hus någon helt annanstans!