https://www.instagram.com/evaswedenmark/

måndag 7 juni 2010

Vårda det man har och värna det som växer

När mina föräldrar äntligen hade råd att köpa en liten sommarstuga mitt på Alnön, inte vid havet, var vi så lyckliga. Huset var litet och anspråkslöst, vi hade inte bil utan åkte buss dit med vårt bagage. Sedan cyklade vi till stranden, men det var som ett paradis att kunna åka dit. Jag funderar mycket på hur förnöjsamma mina föräldrar var. De var nöjda med sitt hus. De byggde aldrig om, de drömde inte om större, finare, bättre, om innetoalett eller dusch. Det var bra som det var. De åkte däremot runt hela ön för att leta växter som de sedan planterade på vår allt vackrare blommande tomt. Pappa samlade alla Alnöns märkliga stenar och gjorde små pyramider.
Men vi hade samma gamla dyscha i det kombinerade vardags- och föräldrasovrummet. Samma pelarbord, samma köksbord. Så annorlunda det är mot idag när vi aldrig är nöjda utan hela tiden ska ha större, bättre, nyare... När jag grips av köprusighet brukar jag tänka på min mamma och pappa och på hur fin förnöjsamhet de hade. De vårdade och tog hand om det de hade. De ville att det skulle vara vackert, men vackert var inte nya prylar utan att vårda det man hade och värna det som växte

12 kommentarer:

carina@pocolococreativo sa...

Det finns mycket visdom i det du berättar, ibland skyndar vi lite för snabbt, vi glömmer bort värdet på det vi har, som inte ligger i pengar utan i känslan att ta hand om, att vårda, att finnas i.

Vilket påminner mig om ditt mosaikbord? Hur mår det stackars bordet?

Granne med potatisodlaren sa...

Du tänker så klokt. Och du har säkert påverkat mig med dina tankar. För jag har läst inredningsreportage på nätet och varit runt i affärer och bara tänkt på det du skrev. Att vi hela tiden vill göra om och ändra.
Inte någon av våra grannar på landet ändrade något före slutet på 1980-talet. Och då var det åldern på den äldsta generationen som gjorde att det kommunala vattnet och avloppet kopplades in.
Nu är huset där vi bodde rivet sen länge. Mångmiljonären som köpte stället i USA av vår hyresvärds släktingar, han har byggt runt 500 kvadratmeter boyta på tomten, om inte mer. Där bor han några veckor om året.

Evas blogg sa...

Åh vad jag känner igen mina föräldrar i det du skriver. Värna om och sköta det man har. Och jag tror att jag mer och mer tar denna visdom på allvar. Varför köpa nytt hela tiden? Konsumtionssamhället där vi tror att vi behöver, fast vi redan har. Men växter, det kan man aldrig få för många av :)

Johanna Wistrand sa...

Hej Eva!
Jag har FAcebookförbud idag :-) SKickar dig därför en fråga här. Är du i Stockholm/på ön vecka 30 och 31? Jag är i Södertälje då för ett jobb och undrar om jag skulle kunna passa på att intervjua dig och Annica med videokamera?
Eventuellt är jag i Stockholm även vecka 28.

Monica sa...

Det var en väldigt skön inställning till livet och jag känner igen det du beskriver från mina föräldrar. Och så vackert det var också och allt vårdades och togs om hand. Och tiden fanns. Och förnöjsamheten.

Evas värld sa...

Carina, det var en öm punkt, vi har samlat ihop mosaiken som var lös, längre har vi inte hunnit! Skam!

Evas värld sa...

Eva Granne, det är kanske en klokare tidsanda som griper tag i oss. Lusten att köpa nytt har minskat, lusten att köpa begagnat och vårda ökar, jag tycker mig se det och det är ju bra!

Evas värld sa...

Tänk vad jag fnös när min mamma sparade på påsar, snören och omslagspapper, Eva. Men de hade ju rätt. När jag jämför våra sopor då och nu så är det ju pinsamt slöseri!

Evas värld sa...

Hoppsan Johanna! är det du själv som facebookförbjuder? Jag kollar med Annica och återkommer.

Evas värld sa...

Monica, jag tror som du att vi får omvärdera ordet förnöjsamhet! Det handlade ju inte alls om att ge upp, som man kanske sett det ett tag, utan mer om att vara närvarande i det man har.

matildasfikarum sa...

Det där fick jag också med mig från barndomen, att värna om det man redan har, och att älska sönder gamla möbler och saker och att göra nytt av alltihop genom att måla om eller lägga på ett nytt tyg. Det är kanske därför jag inte bryr mig så mycket om att ha nytt nytt hela tiden. Vi hade också en sommarstuga fast på andra sidan stan mot var ni var. Litet och trångt och gammalt och ruckligt, men vi trivdes ändå alldeles fantastiskt.

Evas värld sa...

Javisst Matilda! Jag älskar att jag minns varenda möbel i vårt synerligen enkla lilla sommarhus. Var närmare bestämt låg din barndoms sommarstuga i mina gamla hemtrakter?