När jag ser Erling balansera på räcket och sedan helt fräckt lägga sig ner att vila på det inser jag att något hänt med min kroppskontroll. Kan man återvinna balansen man hade? Jag läser om yogaterapi där man får sitt eget program - det är något för mig. Vänta bara Erling, nästa år är det faster som ligger på räcket. Om grannen då blivit snäll igen kanske vi ser havet i stället för hans gigantiska hasselbuske. Den brukade - på den gamla goda tiden när hans far skötte tomten - vara klippt jäms med min syrenhäck som skymtar i nederkant. Men kanske busken är där för att träna mitt tålamod?
3 kommentarer:
Tolerans och tålamod är mina ledord här i livet. Ibland funkar de, ibland inte. Men just nu är jag inne i en bra period, så jag tror nog att jag skulle kunna hålla balansen om jag la mig på mitt altanräcke. Ska testa Erlings metod redan i morgon. Fortsättning följer...
Erling ser ut att ha fattat livets gåta. Bilden är helt underbar. Och förmågan att slappna av på en hård smal yta beundransvärd.
Tolerans och tålamod, det är fint Jenny. Tillit också. Jag tror du kan liga på räcket!
Eva, visst är det underbart med den liksom självklara kroppskontrollen...
Skicka en kommentar