https://www.instagram.com/evaswedenmark/

torsdag 2 september 2010

Ska jag skylla allt på Don Draper?

Perfekt morgon, men jag var håglös, tog en promenad till Nytorget och i solen där satt två gamla kompisar, ja den ene var min exman. De var på rymmen från jobb och ansvar så jag slog mig ner. Vi satt där i solen och drack två latte var. Sen var det dags att promenera hem. Jag hade mina nya joggingdojor med hål där luften cirkulerar i synnerhet när det blåser, en härlig känsla.
Väl hemma åt jag en nyttig morotssoppa och sen skulle jag läsa tidningen. Och sen skriva var det tänkt. Jag vaknade två timmar senare med tidningen som täcke. Såhär lat kan ju inte vara. Jag sov mitt på blanka dagen - precis som min pappa alltid gjorde som jag berättat om någon gång. Men det är mer tillåtet i min stränga värld att sova på lunchen när man varit på jobbet än att sova på lunchen, och mycket mer än det, när man bara promenerat till trevliga lattefiket och hem.
Är jag demoraliserad? Är jag sjukt lat? Eller är jag fortfarande konvalescent med behov av återhämtning. Jag väljer att se att det sista alternativet är det som gäller.
Det kan ju ändå inte bero på att jag till sent såg tre avsnitt på raken av nyaste säsongen av Mad Men? 
Ska jag skylla allt på Don Draper?

6 kommentarer:

Pia sa...

En kombination av återhämtningsfas efter Din dunderförkylning och Don Draper låter väl allra troligast?! ;)
Verkar vara ett skönt sätt att samla nya krafter i alla fall!

Kram!

Annika sa...

Aha! Nu är du fast, nu kommer du inte att kunna slita dig förrän du sett hela boxen!

Evas värld sa...

Pia, det är ett bra sätt att hämta krafter men jag blir så otålig över den här segdragna flunsan.

Annika, jag är så fast. Nu har jag sett alla avsnitt som hittills sänts på säsong fyra men törstar efter mer...

Maria Björkman sa...

Jag blir galen, är det bara jag som ännu inte sett Mad Men? Månne blir det mitt vinterprojekt i år?

Pia sa...

Maria, jag kan trösta Dig med att jag inte heller sett Mad Men, men nu så har jag beställt första säsongen.
Månne jag bli lika biten som alla andra?

Evas värld sa...

Maria och Pia, först gillade jag inte alls serien. Värjde mig inför den svarta verklighetsskildringen. Det finns mycket sorgligt i den i relationerna mellan män och kvinnor, ja i mycket. Men det är en rasande skicklig skildring av livet på 50-60-talet. Jag blev helt fast och strävar nu efter avsnitten på den säsong som sänds just nu i USA.