https://www.instagram.com/evaswedenmark/

fredag 3 september 2010

Stadens budskap 2: Löpsedlarnas lögner får mig att fundera kring lögner i mitt eget liv

Det går liksom inte att låta bli att läsa löpsedlarna till alla veckotidningar. Hur mycket onödigt vetande får vi inte i oss bara genom att inte kunna undvika de budskap löpsedlarna skriker ut, vi "vet" massor, utan att någonsin öppna en skvallertidning.

Fast ibland får de mig att fundera. Som idag när löpsedeln skrek ut  "Elin: Jag visste ingenting om Tigers otrohetsaffärer." En vän till mig fnös, klart hon visste, sånt vet man, sa hon.
Men jag som själv blivit drabbad av precis sådana otrohetslögner tror att det är sant. Man vill inte bli lurad. Man vill så gärna tro den om gott som man älskar. Man vill tro att löftena inte var tomma ord.
Efteråt kunde jag inte riktigt begripa hur jag så länge kunde blunda för den uppenbara sanningen att jag levde med en man som oavbrutet ljög för mig. Men när jag var mitt inne i det livet så ville jag ingenting hellre än tro, tro på den jag älskade, tro på att han inte ljög.

Löpsedlarna tvingar sig på mig och jag vet: Löpsedlarna ljuger.
Men även löpsedlarnas lögner får mig ibland att fundera kring mitt eget liv. Kring lögnerna i mitt liv.

13 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

En vän sa till mig. Det är mitt eget fel att jag tror gott om alla. Det var jag som gifte mig när jag var 20.
Men jag kan inte se det så.

Missbrukar man andras tillit så är det inte den som hade tillit som borde skämmas. Och inte den som har tagit allt ansvar som ska betala.

Men så blir det i slutändan.

matildasfikarum sa...

Intressant det där med att inte vilja blir lurad. Som man säger, man hör det man vill höra och man ser det man vill se. Så jo, jag tror man kan undvika att upptäcka sanningen om man inte vill upptäcka den.

Evas värld sa...

Jag känner igen den där kommentaren också, Eva. Mot allt bättre vetande så skämdes jag över att jag blivit så lurad. Det gjorde inte hela situationen lättare!

Evas värld sa...

Matilda, det här är en fråga jag grubblar mycket över. Jag tänker också mycket på hur jag, efter att ha blivit lurad, ska undvika att bli cynisk och bevara den tillit till världen jag tycker mig vilja ha!

Monica sa...

Nej jag tror inte alls det är så enkelt som att det man vill höra..., det man vill se... o s v. Livet och människor är så mycket mer komplicerade, tyvärr kan jag tycka ibland, i vissa situationer är det intressant också. Att vi är komplicerade men den vackraste människa kan också vara mycket ful. Tror ändå att man får odla tillit och inte bli för cynisk. Det är lätt att bli tror jag för många och kanske inte kräver lika mycket?

Sofie B-C sa...

Hej Eva, tack för din snälla kommentar tidigare!
Ett intressant inlägg idag; Jag håller med om vikten av att odla tillit som du Monica säger -eller som Eva säger; att tro det bästa om folk. Jag vill fortsätta livet ut att bli överraskad av att ngn vill en -eller andra- illa. Ofta är det väl egentligen ofta så att den som systematiskt "sviker" liksom sitter fast i sig själv -och inte förmår upprätthålla eller diskutera ett nära förhållande? På så sätt blir ju ofta den sviker, ljuger osv sin egen värsta fiende ... Lider kanske allra mest själv? Det blir ett väldigt ensamt ställe, så att säga.

Jane Morén sa...

Eva. Jag är helt säker på att många är helt ovetande. Det där snacket om att man vet men inte vill se eller ännu värre att man är två om en otrohet, nej vem säger det? Någon som själv blivit grundlurad? Nej, de vet.

Det finns inget värre än att bli lurad av den som står en närmast och det sker människor varje dag. En del är dessutom otroligt slipade på lögner, tänk bara alla sol-och-vårare, alla som lurar banker och företag som leds av skickliga ledare. Vet de också och låter sig luras? Nej så klart inte! Jag tror tyvärr att om sveket varit ovanligt lumpet och pågått under lång tid ( i mitt fall hela j-a relationen!) kan man få tillitsproblem för mycket lång tid. Arbetar man inte aktivt för att läka sina sår, kan det bli men för framtiden.

Granne med potatisodlaren sa...

I Mera kackel berättar Jacita Bengts sin historia om livet som sol och vårad.

Evas värld sa...

Monica och Sofie, om man inte odlar tillit, vad blir man då? Jag vill inte bli en avstängd cynisk människa. trots många svek - jag vill vara tillitsfull. Och det är väl det att man ser svikarens ensamhet och - kanske som jag - blir överempatisk, så gärna vill förstå att man slätar över i stället för att ställa krav?

Evas värld sa...

Jane, visst är det svårt. Jag har varit med om detsamma som du, och läkningen, den tar tid. Ändå måste man försöka.

Eva, vilken rikedom det finns i Kackel, rena njutningen att läsa. Återkommer om den :)

Jane Morén sa...

Visst måste man se framåt och läka. Jag håller med om vilka enorma berättelser det finns i Mera Kackel bland annat Jacita och så du Eva granne!

Evas värld sa...

Jane, det är verkligen det bultande livet som finns mellan pärmarna i Mera kackel!

Granne med potatisodlaren sa...

Vad bra att ni tycker om den. Det gläder mig mycket.