https://www.instagram.com/evaswedenmark/

torsdag 23 september 2010

Vad har du för minne som motsvarar min lilla häst

Min son brukar (mycket kärleksfullt) säga till mig: Mamma, du har så fina saker, men måste du ha allt framme samtidigt?
Jag tänker på den kommentaren när jag läser Cordelia Edvardssons roliga krönika idag i Svenska dagbladet. Hon bekänner sin kärlek till saker hon genom livet samlat på sig och berättar lite om vad de betyder. Man är olika, minnena sitter inte i prylar säger en. Men för mig betyder prylar också kärleksfulla minnen. Det kan vara att duka med faster Elsas fina servis. Det kan vara små saker. Jag har en liten brun häst till exempel. Jag tycker så mycket om hans finurliga min. Han kostade i Sollefteå två kronor och Peter, min bror, och jag köpte honom i födelsedagspresent till vår pappa, för mycket länge sedan. Vi hade inte ens börjat skolan när vi med en peng i handen gick ensamma och handlade. Forna tiders ofarliga värld! Vi hittade denna underbara lilla häst. När pappa dog fick jag den. Den påminner mig om så mycket. Om Peters hand i min, om vår stolthet över att få handla ensamma. Om livet i Sollefteå. Så många minnen när jag tar den lilla hästen i min hand och minns.
Ja, jag får säga som Cordelia, jag erkänner min skuld, mea maxima culpa, jag samlar saker. Men de betyder verkligen något för mig. En liten staty från Vietnam. En sten från Sydafrika och en rad små elefanter därifrån. Små saker som inte är dyra, men som i mina ögon är vackra och minnesvärda.
Vad har du som motsvarar min lilla häst?

6 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

En liten koboltblå porslinskruka som jag köpte till mamma på hennes 37-årsdag. Priset står med blyerts under men jag minns inte om det var 5 eller 6 kronor som den kostade. Den veckan öppnade Solna centrum och jag fick gå omkring utan att var rädd för bilar. Hela centrumet var bilfritt.
Den fick jag tillbaka för en tid sen när hon städade i ett skåp. I morgon fyller hon 83.
S som är minimalist och säker på 19-åringars vis tycker att jag har alldeles för många snäckor, glasbitar, stenar och hon gillar inte min vita sand från min barndomsstrand.
Hon håller med din son. Om jag ska ha så många minne så borde jag stoppa in dem i skåpen.

Jenny sa...

"Om Peters hand i min, om vår stolthet över att få handla ensamma. Om livet i Sollefteå."

Så fint Eva, så rörande att du spar på minnen och har de ståendes framme. Och så är det ju med småprylar, att man behöver ha de omkring sig för att minnas - precis som med fotografier.
Bland de saker jag har framme, som inte står gömda i köksskåpen, finns en liten färgglad burk i mitt kök som min morfar hade pepparkakor i. Han älskade pepparkakor! Han tog en kaka varje dag till kaffet, har jag fått berättat för mig av mamma. Jag har tepåsar i den, så jag använder den varje morgon. Det känns fint!

Evas värld sa...

Eva och Jenny, vad glad jag blir att ni delar era "minnen" med mig.
Jag är också en snäck- och stensamlare, Eva. Jag tycker om en slags fysisk anknytning till minnena, sand är fint!
Och din morfars pepparkaksburk, Jenny! Din mormor har jag hört så mycket om, men inte din morfar? Jag tycker om saker som är lite gamla, lite nötta av användning, som din burk säkert är.

Jenny sa...

Jo, mormor finns det mycket att berätta om, men även morfar faktiskt! Han var en jämställd man för sin tid, har jag fått höra. Kvinnorna i huset på Tomtebogatan, där mamma växte upp, höjde sina ögonbryn var gång morfar stod på gården och piskade mattor - ett kvinnogöra har jag förstått det som. Han lagade dessutom nästan all mat i hushållet då mormor tyckte det var tråkigt... :)

Annika sa...

Jag har fortfarande kvar min älsklingsklänning från när jag var 5 år gammal! Mamma hade sytt den och det gick nästan inte att få mig att sätta på mig ett annat plagg. Jag minns precis hur mycket jag älskade den och den har jag som sagt kvar!
Från min farmor har jag mycket vackra servettringar i silver. Hon fick i sin tur ärva dem från sina föräldrar så de måste vara rätt så gamla. På den ena står min farmors farmors namn, Zina. Hon var ryska, dansade balett och gifte sig med balettchefen (min farmors farfar).
Annars är jag en fena på att slänga det mesta...

Evas värld sa...

Annika, jag kände väl bara på mig att det fanns något vilt och äventyrligt i din bakgrund!
En favoritklänning har också jag, den jag skrivit om tidigare från Galerie La Fayette
Annars har jag också en aning om att du är mer fena än jag på att slänga:)