https://www.instagram.com/evaswedenmark/

lördag 2 oktober 2010

Visst är det vardagen som ska ha en guldkant?

Jag hittade inga fina fåtöljer till min prathörna idag, men jag kom ihåg att jag har två slitna fåtöljer i källaren hemma. De får duga. I stället hittade jag två fina desserttallrikar. Jag har redan ett halvt dussin av dessa tallrikar med fruktmotiv och gallerkant och jag älskar dem. Man serverades färsk frukt på dem hos farmor och farfar och frukten skars med liten fin kniv. De är så vackra att jag knappt använt dem.
Nu har jag tänkt om. Jag använder glatt fina tallrikar jag fått ärva. Faster Elsa till exempel, min enastående härliga starka faster, av henne fick jag ärva hennes finservis. Den har mest stått i skåpet, så synd! Nu använder jag den. Det är ett dussin av varje slags tallrik och fina uppläggningsfat, varför ska de stå i skåpet och damma till sig?
Förut diskade jag aldrig de tallrikarna i diskmaskinen, nu använder jag dem och maskindiskar dem och jag älskar att ha fint porslin, vackra glas. Visst är man dum som sparar saker till "fina middagar" man aldrig har när det  är vardagen som ska ha en guldkant? Hur gör du?

15 kommentarer:

Evas blogg sa...

Ja nog har en omgång finporslin allt. Bröllopspresenten som vi tar fram när vi har gäster. Men kaffeservisen jag ärvde från pappas faster, den används flitigt i stugan. Och dina tallrikar, de är så fina. Tror att mamma har några av den sorten.

Hanneles bok-paradis sa...

jag gillar också de gamla deserttallrikarna, man blir glad av sånt.

carina@pocolococreativo sa...

Jag har inte tagit med mig så mycket hit till DR men tallrikar och silverbestick från mormor, några uppläggningsfat också från mormor, det har jag och yes jag använder varje dag!

Granne med potatisodlaren sa...

Jag älskar uttrycket att damma till sig, för det göt så mycket i mormors gamla skåp. Men jag har börjat ge bort till de som behöver och jag använder det mesta nu förtiden. Utom tant Ingrids vita servis med guldkant. Den tål inga diskmaskiner.

Kim M. Kimselius sa...

Ibland får jag ett ryck och använder arvegodset, sedan tassar vardagen på och det blir det gamla vardagliga porslinet. Mest för att jag inte vill diska finporslinet i maskin, då försvinner guldkanterna. Har de inte gjort det på dina tallrikar när du kört dem i maskin? Kram Kim

Evas värld sa...

Men Carina så fint att mormors fina saker fått följa med dig ända till DR!

Eva, vacker vardag är mitt nya stridsrop så jag använder allt. Men jag är så rädd om mina gallerassietter!

Visst blir man glad av de vackra sakerna Hannele, varför ska de gömmas undan.

Eva Granne, visst är det fint att man kan glädja någon med vackra saker man har.

Kim, du undrar om maskindisk och guldkant. Jag testar vad som fungerar och förlitar mig på vännen K. som i sexton år diskat de vackra arvetallrikarna med guldkant i diskmaskinen utan problem. Men på visst porslin försvinner guldet direkt så man får pröva sig fram.

ab sa...

Men precis sådana assietter hade ju min svärmor! Och hon serverade inlagd frukt och vispgrädde på dem.

Jenny Lindgren sa...

Jamen precis Eva! Det är ju vardagen som behöver guldkant. Jag ska genast ta ner och damma av min mormors gamla fina frukttallrikar som står längst in i köksskåpet. De är ju verkligen jättefina!

*P* sa...

Åh! Jag känner så väl igen dina assietter. Tror att farmor hade sådana, små knivar med bambuskaft (?) användes för att skära upp frukten. =0)

Evas värld sa...

ab: Jag minns smaken av min farmors inlagda päron!

Jenny: Ja fram med dem! I skåpet gör de ingen nytta. Vill äta efterrätt på dem nästa gång hos dig:)

P: Nostalgi!!!! Min mamma hade också knivar med bambuskaft

Jenny Lindgren sa...

Så får det bli! Nästa gång du kommer hit serverar jag något riktigt smaskigt på frukttallrikarna från kokboken "Kärlek och käk". ;)

cruella sa...

Jag har inte så mycket arvegods än, men våra tolv gröna remmare från makens farmor använder vi till allting, inklusive barnkalas - blir ju så festligt!

Evas värld sa...

Cruella, jamenvisst så fint, så klart att barnen också ska få använda vackra saker man har redan från början. Ibland går något sönder. Då tänker jag som Karlsson på taket: "Det är en världslig sak".

Monica sa...

Jag gör precis som du Eva, använder! Men det tog några år att komma dit, jag tänkte att det skulle sparas men till vad? Nu används allt vackert i vardagen och det som är för mycket ger jag bort redan, dottern får ta allt hon tycker är vackert och har användnig för. Det blir ändå mycket vackert kvar:-).

Evas värld sa...

Monica, det är ju extraroligt att dela med sig till barnen som uppskattar det vackra! Vacker vardag, som sagt!