fredag 10 december 2010

Le - och du får ett vänligt skratt tillbaka

Jag funderar på vad som lockar mig så tillbaka till Vietnam? Jag tror alla leenden är en orsak. Man tänker kanske inte att befolkningen i ett land så drabbat av krig och fattigdom ska ha så nära till den leende generositet jag möter här, men så är det. Och jag tror att mycket av turismens avigsidor är det allvarligaste hotet mot just detta, när allting ska mötas i pengar och värderas. Men nu är det så ännu att jag får leenden tillbaka. Skämtsamma vänliga kommentarer. Många skratt.
I Hanoi denna gång var det lite annorlunda, en större trötthet på något sätt? Men här i Hoi An - trots mängden av turister - finns fortfarande denna närhet till skratt och kontakt i vardagen. Som männen på bilden vid frukosten i morse, de såg att vi iakttog hur de flyttade en båt och började skratta glatt och vinka. I morse fick städerskan som jag pratat lite med, skojat med och lett emot, för sig att bädda min säng så här fint.  Plötsligt hade jag ett hjärta på sängen av blomblad.

5 kommentarer:

Anonym sa...

att de kan göra sådana perfekta små hjärtan!!!
Ja det är verkligen ett fnissigt land. Det är så kul, fnissa anses inte barnsligt eller bara för kvinnor -alla går och fnissar och håller varandra i handen. det är väldigt fint.
Men jag saknar inte skvallrandet!!!
ellen

Granne med potatisodlaren sa...

Det låter som om det finns stor plats för omtänksamhet. Och utrymme för att visa glädje. Det är något som vi alla behöver möta.

Anonym sa...

Hej. Du verkar ha det bra. Nu har vi fått en thailändsk restaurang i Änge, ett stort lyft. Annars är allt bra, det har varit nedåt 25 minus och snöat, så Clara tycker det är prima. Ha det så bra. Broder P

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Ellen> Det ser fint ut med tva sma soldater som tar varandras haender och vandrar omkring. Fnissandet gillar jag!

Eva det aer sa nyttigt att se att man inte behover klaga och gnalla sa mycket som vi goer hemma vi som anda har det sa bra!

Fine broder, allt har varit bra men nu aer jag glad over att fara hem, idag far jag!

Sofie B-C sa...

Det låter fint med hemresan -nu kommer du att kunna sitta och njuta av upplevelserna lite sådär på avstånd. Kanske är det vad "skrivare" älskar allra mest? Kan tänka mig att lille Milton kommer att stråla!