https://www.instagram.com/evaswedenmark/

onsdag 5 januari 2011

Vad gör man när missmodet tränger in i själen och rubbar ron?

En förvirring uppstår lätt i mig i mitt fria frilansande skrivande liv vid årsskiftet. Då man brukade gå tillbaka till tidningen, göra det man ska, lämna manus, fixa bilder, fylla plikter.
Just nu ger jag mig själv uppdrag för att få igång mitt rasslande strejkande maskineri. Jag lockar mig med att få skriva på något jag vill om jag först bara fixar en massa bokföring och kvitton. Så nu sorterar jag kvitton för brinnande livet och letar alla de jag saknar på mystiska ställen där det var praktiskt, trodde jag, att stoppa undan dem.
Men det finns också en oro i bokförandet, en slags hålla andan-känsla: Kommer jag igång sen? Med vad. Ja med vad? Flera olika manus i olika stadier väntar på mig. Var ska jag börja? Det är lätt att missmodigt förkasta allt, inget är riktigt så bra som jag vill. Räcker jag till?
Vad gör man när missmodet tränger sig in i själen och rubbar lugnet?

5 kommentarer:

Cecilia N sa...

Rapportera när du fått svaret, är du bussig!

carina@pocolococreativo sa...

Ja vad gör man, finns det alls svar?
Man kanske står ut, vilar i erfarenheten att det är så som det är, att klarheten helt plötsligt bara kommer? Jag vet inte, jag känner igen känslan så väl.

Evas blogg sa...

Känner igen känslan. Var ska man börja? Ändå brukar det ordna sig bara man kommer igång.

Evas värld sa...

Cecilia. Jag lovar!

Carina. Uthärda är väl svaret när själen är tung som bly.

Eva, jag försöker att inte bara sitta, precis som du säger. Handling är som så ofta svaret när jag är dyster, det gäller som du säger att komma igång.

Anonym sa...

Syster-dyster...Att misströsta ibland... hör det inte till skapandeprocessen? Är det inte sånt som får oss att skärpa sinnena ytterligare?