https://www.instagram.com/evaswedenmark/

måndag 31 januari 2011

Varför har jag slutat skratta åt Solsidan?

Vi såg första säsongen av Solsidan och skrattade gott. Ibland fastnade skrattet i halsen, det blev för mycket ångest med bland annat Henrik Dorsins påstridige granne. Men för det mesta var det kul med en viss igenkänningsfaktor i hjälplösheten inför att flytta ihop och skaffa barn - även om överklassmiljön är så otroligt långt från mitt liv.
Det var med stor förväntan vi började se andra säsongen. Första avsnittet skrattade vi till lite då och då. Andra avsnittet var inte kul. Och igår - våra ansikten var gravallvarliga och jag blev snarare illa berörd. Det var krystade poänger, man skrattade verkligen inte med huvudpersonerna på ett empatiskt igenkännande sätt, man skrattade inte åt dem heller. Det var bara krystat och iskallt och pinsamt och inte alls roligt och jag kände mig illa till mods.
Vad tycker du?

19 kommentarer:

Annelie sa...

Jag håller med. Tyvärr blir de flesta series sämre, ju fler säsonger som produceras. Även Solsidan.

Perny sa...

Jag skrattade, fast jag kan erkänna att det var oftare jag var tvungen att lämna rummet för att det kröp i kroppen på mig jämfört med förra säsongen.

Evas blogg sa...

Samma här. Känner mig enbart illa till mods.

englundskan sa...

Det är nåt på tv va? Sorry har inte tid med sånt, verkligheten är för påträngande. Ofta har jag tänkt att det ger mera underhållande att sitta och titta på ett akvarium än att titta på tv. Reklamtv gör mig svårmodig och resten är ganska ofta innehållslöst det också.

Jane Morén sa...

Håller med dig Eva. Bra också, för det kanske kan förändra värderingar, så att statusjakt byts ut mot ett engagemang för att bygga upp ett bra samhälle för alla.

Kim M. Kimselius sa...

Har inte sett programmet någon gång, men jag tyckte det stod något på löpsedeln om Solsidan idag... Kram Kim

cruella sa...

Betydligt tråkigare den här gången, jag menar, allt gjordes ju liksom förra säsongen. Men jag garvade åt monster-Ove utanför det nattliga fönstret, det gjorde jag.

Johanna Wistrand sa...

Jag skrattade mycket mer och förtjust när jag såg Grotesco, för att inte tala om igår när jag såg Sherlock!
Nä, tv-serier utan värme och bara osympatiska männsikor att identifiera sig med är rätt svårt tycker jag.

Anna sa...

Jag håller med, jag undrar vad som har hänt? Har vi ändrat vad vi skrattar åt eller har serien ändrats?

Annaa M sa...

Jag tror du har rätt med kylan. Den osannolika bristen på värme i relationerna, alla går omkring med samma ångestuttryck i ansiktet. Det fanns en glimt i ögat i första säsongen som verkar ha försvunnit med framgången.

Egentligen tyckte jag bara de allra första avsnitten var riktigt bra, det kändes nytt.

Evas värld sa...

Tack för intressanta kommentarer. Jag som trodde jag skulle få mer mothugg än medhåll!

Annaa A jag tror som du att kylan gör att skrattet fastnar. Alla är så i grunden låsta och olyckliga, inte är det kul!

Anna, nog har serien förändrats till mer kyla och cynism?

Johanna, nej verkligen, varför skulle vi identifiera oss med osympatiska människor. Fram för snällhet!

Evas värld sa...

Annelie, jo det är svårt att upprepa en succé - men tänk i så många avsnitt jag skrattade åt Vänner!

Perny, någon skrev att man skrattar när man ser någon på klätterväggen i livet som försöker sträva uppåt men obevekligt glider neråt. Jag vill inte riktigt tro på att det är så enkelt!

Eva, ja jag kände mig riktigt olustig!

Englundskan, jag tror man blir mer fylld av tankar vid akvarietitt än vid titt på många teveprogram!

Jane, vi vill verkligen inte ha ett samhälle där vi iskallt skrattar åt varandra!!

Kim, jag förstår verkligen att du inte hinner se mycket på teve med din otroliga arbetstakt!

Cruella, Ove ger mig ångest!!!!

Annika sa...

Jag kanske skrattar mindre men jag gillar den dolda samhällskritiken i serien. Inte hyllar den ytlighet, pengar och fernissa direkt...

Evas värld sa...

Annika, håller med om att det var en av de bra sakerna i första omgången, vem vill flytta till Solsidan efter detta! Men då fanns något slags inkännande värme ändå med de taffliga personerna som jag saknar nu. Det är elakare helt enkelt och jag gillar inte den sortens elakhet.

Karin sa...

Senaste avsnittet var riktigt dåligt. Förgrovat och trist. Känns som om de förbrukat sina goda idéer och tar till desperata lösningar som de inte behärskar. Scenerna med mammans nya karl blir bara plumpa. Liksom misslyckade middagen med städerskan och hennes man. Även om udden skulle vara riktad mot överklasskvinnorna som slåss om en bra städerska blev det bara kallt och trist.

Evas värld sa...

Karin, det var exakt de två plumpa scenerna jag reagerade starkast emot. Så helt utan finess och humor. Mammans nya karl-scenerna gjorde mig förbannad. Middagsscenen var så hemsk att jag skämdes å deras vägnar. Inte ett uns skojigt.

Granne med potatisodlaren sa...

Jag tänker lite som Annika. Med erfarenhet av några tonår där omgivningen satsade på märkeskläder och annat meningslöst som klassmarkörer känner jag igen den där kylan. Men jag har bra sett ett halvt avsnitt så egentligen ska jag inte uttala mig.

Evas värld sa...

Eva Granne, jag är också så känslig för klassmarkörer och den kylan du beskriver. Men när alla avskyr och förtalar varandra i serien, ingen är lycklig och ingen värme finns i någon relation så bäddar man inte för överraskande skratt utan jag blir bara beklämd.

Anonym sa...

Håller med det mesta såg inte förra omgången så därför var jag nyfiken nu , men.....tyvärr! Eva B S