https://www.instagram.com/evaswedenmark/

fredag 18 mars 2011

Jag vill bara dra ner min mössa över öronen när någon talar till mig I STORA BOKSTÄVER

Jag funderar på hur en del människor liksom talar I STORA BOKSTÄVER och hur ointressant det blir. Funderingen uppstod sedan jag lyssnade på Lasse Berg igår på Söderbokhandeln när han talade om sin nya bok "Skymningssång i Kalahari, hur människan bytte tillvaro."
Det är kanske en intressant bok om hur människans vagga stod i Afrika och hur utvecklingen lett oss från att vara samlare till dagens konsumenter.
Men det blev inte intressant och det kanske var för att han utstrålade att han hade så RÄTT och nu ville undervisa oss om det, lite skojsan sådär men det kändes som om han sagt samma saker många gånger, Ni vet som en lärare talar till en bunt okunniga elever? Är jag dum och orättvis nu? Kanske. Men jag blev besviken för det är en så tråkig attityd när en författare inte låter en vara med på sin upptäcksresa och ställer frågor utan är magistern som talar om hur det ÄR. Och är usel på att besvara frågor utanför sin egen mall.
Jag blir dessutom barnsligt obstinat och tänker: Nä du Lasse, jag känner tydligt att det är ASIEN jag kommer ifrån.
För länge sen lyssnade jag på honom och Lisa Berg, det sena sextiotalets och sjuttiotalets resenärer som reste långt och kom hem och berättade om Indien, vill jag minnas. Jag sitter och tittar på Lasse Berg och undrar var Lisa tog vägen? Någon som vet?

12 kommentarer:

Jane Morén sa...

Oj Eva, Jag glömde alldeles bort att gå dit i går kväll. Jag tvättade den snart-taket-höga tvätten och glömde fullständigt bort att jag skulle dit, jag hade till och med väldigt mycket sett fram emot det, jag tyckte nämligen mycket om förra boken. Därför ger ditt referat av kvällen mig en lättnadens suck: jag missade alltså inget stort. Jag har som du svårt för den attityden.

cruella sa...

Så det var han som höll låda i skyltfönstret:-) Jag gick förbi på väg hem från ett par St Patrick's-pints och såg att det var fullsatt.

Jag läste hans första bok och fann den intressant, fast inte hela - alltför faktaspäckat om stort och smått får mig lite gäspig så jag hoppade lite. Hörde honom tala om den nya boken i radio häromveckan och tyckte han lät rätt vettig. Men visst är det ofta så att man känner att föreläsare liksom *uppträder*, ikläder sig en föreläsningspersona som det är svårt att känna kontakt med. Och då blir man lätt obstinat, precis som du beskriver.

Angående det här med ursprungsmänniskan och att vi helst vill sitta under en korkek och vad det har för bäring på våra nutida liv så tänker jag alltid att det lika mycket ligger i människans natur att vilja annat... Människans natur är anpassningsbar och nyfiken och otålig. Och därför stannar vi inte på savannen;-)

Det finns också gott om folk som läser in alla möjliga idéer om könsroller och kvinnors och mäns "naturliga" plats i tillvaron i sånt här, och då blir man ju ännu mer obstinat.

elin sa...

Jag förstår den där känslan av att bli obstinat när någon inte är ödmjuk inför sanningar om världen. Boken verkar intressant, men det är alltid roligare med någon som själv kan tänka sig att resonera och pröva olika tankar.

Granne med potatisodlaren sa...

Du har så rätt.
De som inte ser både och har jag också väldigt svårt för.
De som predikar och har sett sanningen. Mer osäkerhet ger så ofta mer kunskap.

Lisa Berg kommer jag också ihåg, men jag vet inte var hon är.

Evas värld sa...

Jane, jag tittade efter dig eftersom jag såg på facebook att du skulle komma:) men jag tror du får ut mer av att bara läsa boken.


Cruella, ja han höll låda och det finns som sagt säkert saker att fundera omkring i det han säger. Men känslan av att jag blir undervisad om Sanningen väcker tydligen motstånd i mig.

Elin, kanske är hans första bok om Kalahari mer intressant?

Eva Granne, det är väl så att man gärna vill känna sig delaktig!

Katarina sa...

Eva, vad nyfiken jag blev på en sak du skrev.. "Jag känner tydligen att jag kommer från Asien",, jag blev mycket nyfiken på vad du egentligen menade?

Jag ska fortsätta titta in då och då.

Kram Katarina

Evas värld sa...

Hej Katarina! Kul att du tittar in. Jo, första gången jag kom till Vietnam (1989) kände jag en så otrolig känsla av tillhörighet och närvaro, så har jag aldrig känt någon annanstans, absolut inte i Afrika. kanske lite i Frankrike. Men min hemkänsla i Vietnam är som om jag hör till, som om jag funnits där en gång. Så jag åker dit och trivs, känner mig lugn och faktiskt lycklig där.

Karin sa...

Håller med. Han har blivit lite mycket entertainer och estradör, som verkar fått för lite granskning och ifrågasättanden. Lisa heter Lisa Berg Ortman idag. Skriver bra artiklar i den påpassliga och ofta läsvärda tidningen Helsingborgs Dagblad, som t.ex rekryterat Bengt Göransson som kolumnist.

Evas värld sa...

Tack Karin!!! Helsingborgs dagblad (http://hd.se/kultur/ har verkligen en läsvärd kulturavdelning. Bra att du hjälpte mig hitta Lisa Berg igen!
Du har inte hittat namnet på journalisten vi talade om.... ?

Peter Fowelin sa...

Haha, jag gillar kommentaren om att "jag kommer från Asien"! Jag gillar Lasse Berg och lästa förra boken. Har inte stört mig på det du påpekar utan har gilla att lyssna på honom. I alla fall hittills ..

Evas värld sa...

Peter, jag är väl extremt överkänslig när någon talar om för mig HUR det ÄR.
Obstinat asiat som sagt :)

Katarina sa...

Eva.. Tack för ditt svar! Som boende i Asien blev jag såklart lite extra nyfiken. Det är lätt att känna samhörighet i Vietnam, det får jag hålla med dig om!

Ha de gott!

Katarina